motto?

hakuuuuuuuuuuna matata

denna jävla dag.

jag var svag idag. inombords ville jag bara skrika. 
jag är en jävla idiot. jag vill bara gömma mig. försvinna.
hej hopp och gräva ner mitt huvud i sanden. hej hopp ja. precis. tack och godnatt liksom.


är allt förgäves?
det är väl skitsamma, det händer ju inget i alla fall.


fattar inte poängen längre.

Hur länge är det meningen att man ska orka? För jag vet inte hur länge till jag står ut. Allt står ju bara så jävla still. Det går absolut inte framåt. Ibland får jag känslan av att det går back. Sen tillbaks till där jag var. Där jag kanske alltid varit.
Jag skyller såklart inte på någon. Bara mig själv. Jag säger inget, så vad kan jag förvänta mig ska hända? Men jag är feg. Så satans jävla feg. Fan vad patetisk allt är. Fan vad patetisk jag är. 
  

Vad i helvete ska jag ta mig till? Speciellt nu när jag hela tiden tror att ..

nej.

Jag avlider fan snart.


sant men inte så uppmuntrande.

I de flesta lägena vi befinner oss i kan saker och ting oftast hinna bli värre innan de blir bättre.



- det positiva inslaget för dagen, eller vad säger ni?


det kommer aldrig att gå.

det kommer aldrig att gå. det kommer aldrig att bli som jag vill. nej, det kommer aldrig att hända.

det kommer aldrig ens bli i närheten av det.

jag upprepar ett uttalande från det förra inlägg;

denna fanskapliga jävla värld alltså.

denna fanskapliga jävla värld.

förstår mig inte på mig denna värld. och dessa människor! *suck*
Jag fattar fanimej ingenting.

skådespeleri - favorisering - och att vara allmänt intressant för att få folk att bry sig.

är det det som gäller?

Skit är vad det är.  Ni är skit. Men ni era fanskap vet inte ens vilka ni är.
- Hah.