hemsk

Hej,

Med humöret jag har nu så borde jag vara kapabel till att göra ett någorlunda normalt inlägg.. Yes. Kan ju börja med att berätta om igår kväll då jag som vanligt inte gjorde något annat än att sitta hemm aoch dega. Cinderella Man var faktiskt väldigt bra (det jag såg av den alltså). Hade ingen aning om att den utspelade sig på 1930-talet. Det gjorde faktiskt saken lite mer intressant, jag som gillar allt som inte är too ordinary (ska väl säga att jag gillar too ordinary saker också, för att jag inte ska äta upp mina ord sen). Åh, jag börja gråta när Jimmy (?) tiggde pengar av de där rika snubbarna. Hur som helst så var det en söt men deprimerande film. Tyckte verkligen att omgivningen gjorde filmen.
   Ja, som sagt var jag alltså lite off medan jag kollade på den. När den precis hade börjat shoutar pappa om att han vill ha dadlarna jag baxade (btw, den gula asken från willy's är banne mig inte godare än  LIDL's!!!!!!) och under halva tiden så satt jag och skickade sms samtidigt (nej jag kan inte koncentrera mig så bra då) och sedan den sista timmen var jag jävligt trött och fick tvinga mig själv att kolla, hahahha, men under den sista pausen satte jag mig upp ordentligt, drack vatten och zappade lite för att inte somna. jag hade tänt lampan och allt. Men fy fan, så vaknar jag och klockan är 0,30. Helvete vad lack jag blev! ><' Filmen var slut för 35 minuter sedan och jag fick alltså inte se hur boxningsmatchen mot mördarmaskinen som såg ut som Antonio Banderas gick. Viktor fick berätta idag, haha ^^



Annars då? Ingenting alls. Idag har jag sällskapat och käftat med pappa. Äntligen läst ut Ondskan. Inte mycket mer alltså. Kollade på Så ska det låta, reprisen haha. Ikväll blir det melodifestivalen och efter så Om en pojke. Seriöst, även fast jag har sett den 3 gånger eller så så måste jag se den igen. Det är nog den enda filmen där jag uppskattar hugh Grant. Tycker annars att han är rätt fjollig och sen att det beror på själva rollerna skiter jag fullständigt i. Fjolla som fjolla. Men ja, hans kommentarer och allt är så jävla sköna i denna film. Underbart. Och den är ju baserad på boken av Nick Hornby, som btw skrev High Fidelity, skivfilmen med John Cusack och Jack Black som jag gått och tjatat om sedan jag såg den. Bra författare? Well, so it seems.