hemsk

Jag tog mig an att se en väldigt lång film igår, som jag haft inspelad sen i juni, haha. Möt Joe Black  med Brad Pitt tyckte jag kunde vara lite trevligt sådär, Amanda hade nämligen berättat vem Brad Pitt spelade och att den var rolig. Kvinnan som är med tycker jag ser ut som en blandning mellan hon i Blood Diamond   och Nathans fru i Heroes... Ahem. Anthony Hopkins är en söt liten gubbe i denna film, även om jag får creeps av honom sedan Hannibal..

Hur som haver blev jag typ helt.. jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt, jag tycker att jag använder ordet "betagen" alldeles för ofta (ge mig en synonymbok, tack). Men den här filmen var något nytt för mig, den var väldigt annorlunda på något sätt men utan att vara extrem. Jag vet inte om jag själv förstår det jag säger, men det är som det är. Den var sorglig och vacker och rolig och romantiskt dramatisk och allt sånt på ett helt nytt sätt. Sedan var det musiken också.  Som på vissa ställen inte fanns.. typ. Jag tror att jag ska säga att den var jävligt bra.

Men Brad Pitts hårfärg är lite lagom obegripligt. Annars var han sådär lagom... ja, ni ser själva liksom.



Och jag funderar på ifall jag ska se Triumfens Ögonblick  igen. Den går på tv6 klockan 13,00 idag. Den var lite småseg men ändå lite intressant, men det kommer jag säkert få äta upp. Fast det är lite intressant att se små fula, spinkiga britter springa som idioter och vilja vara med i OS i Paris 1924. Eller? Men musiken är najs.