hemsk

Idag så läste jag ut Ett ufo gör entré.  Hade ju då läst den redan, men skulle läsa den på svenska. Inte för att det spelade mig någon roll, jag hade bara gärna läst den första innan, även om de är fristående.

Anyway, det är verkligen bra böcker som han har skrivit. De är jättehemska allihop, men det känns som att det finns så mycket djupa saker inblandat. Allt han skriver om, dessa konstiga jämförelser, liknelser och så vidare, de är för alla och inte bara för honom själv i just den meningen. Tankarna bara snurrar och snurrar när jag läser och vissa bitar träffar hårdare än andra.

Men det är verkligen en berättelse också, om Juhas liv. Det är en såndär jävulsk, idyllisk liten ort som man bara vill bajsa på, för självklart behöver man ju bara skrapa lite lite på ytan för att få fram att någon sådan plats inte finns. Han beskriver allt i boken på ett sånt sätt som.. ja. Jag vet inte hur fan jag ska beskriva det.  Hela boken, det är så svårt att få ut till mer än tankar i mitt huvud. Då kan man ju undra hur fasen det ska gå på skrivuppgiften i morgon.



Förresten, är det bara jag som har tänkt på dessa skumma tv-pratarmänniskor? De som kommenterar före och efter ett program. What the fuck? TV6-snubben är ju störd, eller hans manus är stört, det kunde man ju konstatera direkt när kanalen startade, men vad i helvete är detta med kanal 5's dumhuvud då? Typ, avslöjar alldeles för mycket efter Grey's igår. Jag blev väldigt arg. Tänker inte säga mer.



Jag köpte Skönheten & Odjuret - special editon  på VHS för 5 kr på Myrorna här om dagen. Amanda blev mer entusiastisk än mig där i luren, hahah. "Jag säger bara en sak: Disney vad fan!" fick jag höra när jag tänkte köpa Dostojevskis Brott och Straff.  Haha, sweety pie.



Och för att få in alla delar i kategorins namn så kan jag berätta att jag nu ska in på Chilirec och ladda ner lite Slipknot-låtar. Jag vet, fett tungt. Lol. Kanske lite Death Cab For Cutie också. Men Frida har ju delat med sig så jag lever annars (:

---

I thought I shook myself free.
You see, I bounce back quicker than most.
But I'm half delirious, it's too mysterious,
you walk through my walls like a ghost.
And I take everyday at a time.
I'm proud as a Lion in his Lair.
Now there's no denying it, a note to crying it;
you're all tangled up in my head.

Old habits die hard.
Old soldiers just fade away.
Old habits die hard,
harder than November rain.
Old habits die hard.
Old soldiers just fade away.
Old habits die hard,
hard enough to feel the pain.

We haven't spoken in months.
You see, I've been counting the days.
I dream of such humanities, such insanities.
I'm lost like a kid and I'm late.
But I've never taken your coats,
You see, haven't no block on my phone.
I act like an addict, I just got to have it.
I never can leave it alone

Old habits die hard.
Old soldiers just fade away.
Old habits die hard,
harder than November rain.
Old habits die hard.
Old soldiers just fade away.
Old habits die hard,
hard enough to feel the pain.

And I can't give you up,
can't leave you alone.
And its so hard, so hard,
and hard enough to feel the pain.



Och det var faktiskt i denna film (Alfie) som jag först hörde låten. *klick*
Men utan tjejröst är den bäst. Och jag som var radikalfeminist, hahaha.