hemsk

Det går bara inte att besrkiva den här äckliga, hopplösa, patetiska, långdragna, plågande, panikartade känslan jag får när jag tänker på dig.

Känslan kommer och går. Igår kändes det relativt bra. Som att jag hade kommit en bra bit på vägen. Men sedan så vaknade jag denna morgon. Inser att ingen av er förstår hur ni sårat mig. Ibland är det så att jag önskar att ni aldrig kommit in i mitt liv. Två helt olika saker, personer, känslor, tillfällen, tidperioder, delar av mig. Men ni lyckades båda ha sönder samma person.

Nej men för all del, om folk inte hatar mig tillräckligt så kör jag en ruggigt dryg stil ett tag framöver. Jag tycker mig märka att det biter lite i alla fall.