Hemsk
Folk vill ju vara någon som folk bryr sig om, eller hur? Man vill uttrycka sin åsikt och bli omtyckt för den man är. Vissa blir omtyckta för att dom är på ett sätt, eller ser ut på ett sett som anses normalt. Andra blir omtyckta för att dom gör det motsatta. Men varför ska det vara så svårt att våga vara sig själv helt ut, till fulla 100%. Inte ens hundradelar ifrån borde man vara. Jag tror att ingen, absolut ingen, är helt helt helt sig själv. Hemskt, det är vad det är. ´
Hemsk hemsk hemsk, det är vad jag är. Jag tycker det. Visst, jag är väl inte alltid hemsk, men jag vet inte, det är så det känns bara, jag är hemsk. Jag ger inte så bra signaler ifrån mig. Jag uppfattas som en idiot. Hemsk, det är jag. Jag vill inte uppfattas som en idiot, men vad gör man? Jag är ju en idiot. Hemsk.
Säger idiotiska saker. Och har hört att jag blir arg för allting (säger defenitivt inte att det inte stämmer, men om folk säger det till mig så betyder det ju att dom har ett problem med hur jag är). Hemsk. Jag är hemsk.
Jag är inte någon som någonsin skulle göra nått för att passa in. Aldrig. Inte någon som gör motsatt bara för att visa att jag tror att jag är någon. Jag försöker vara mig själv, vilket är hemskt egentligen. För att det är typ omöjligt. Ständigt någon som hackar på den man tror man är. Men man får försöka att se bort från det, försöka se mera av det bra man får från sina riktiga vänner.
Och jag känner nu också att jag måste berätta att jag inte skär mig i armarna och sånt för att jag vill dö och tycker synd om mig själv på det viset. (absolut inget illa menat mot dom som gör det, även fast det kanske låter så).
Men fine, visst har man tankar på att jag hatar mig själv. Jag vill dö ibland, men det är inte rätt, faktist. Jag funderade förut mycket på det, att jag ville dö och så, men det var inget speciellt, för då hade jag kommit ihåg varför. Men där är en av anledningarna av att jag är hemsk. Vem tror jag att jag är? Här sitter jag och babblar på om att att vilja dö, va fan, det är ju sjukt. Det är itne ens starka tankar. Det låter som att jag vill att någon bara ska tycka synd om mig, att jag vill ha uppmärksamhet. Men fine, det får va, jag babblar iallafall, för sån är jag.
Förut gick jag och hoppades på att jag skulle dö snart. Typ i en bilolycka, eller att jag bara inte vaknade på morgonen eller nånting. Ville bara att det skulle gå fort.
Hör ni, hemsk är jag.
Jag borde vara nöjd med det jag har. Mina få riktiga vänner. Min pappa. Den familj jag har. Och allt liksom. Man undrar ju om jag är värd det. Här har man hatar typ allt, fast jag har massor. Hemskt.
Från och med nu ska jag ta till vara på det jag har, för jag har. Tänk vad onödigt att låta det gå till spillo.
Jag vill sluta vara hemsk.
Du är inte hemsk!
jag önskar att jag kunde hålla med.
inget illa menat nu men, du känner ju inte mig, så hur kan du veta att jag inte är hemsk?
För jag känner väl inte dig? :s ^^
nej du har rätt. du kanske är jättehemsk. jag har ingen aning. men jag tror inte det.
okej.
jag får väl bara hoppas på det bästa, och om jag nu skulle komma på att jag verkligen är jättehemsk så får jag ta och försöka ändra på mig.
Roligt att du kommenterar bloggen iallfall (:
Alla känner sig väl mer eller mindre hemska någon gång under livet i alla fall. Visst, det finns alltid de som har det hemskare, och har mer rätt än en själv att tycka/tro att de är hemska (om man ser utifrån vad de gjort/varit med om), men jag tycker att man har rätt att känna sig hemsk och känna att man är hemsk ibland ändå. Även fast man inte är det. Det är en del av livet att uppleva sig själv och alla olika sidor av sig! :)
Oops, en mening blev lite knas där, men du fattar säkert vad jag menar ändå.