hemsk

Här sitter jag och iakttar mitt nya gamla rum med svullna ögon och lyssnar på Keane som från och med nu kommer att påminna mig om en av de bästa veckorna i mitt liv. Det kan inte sägas för många gånger, att jag känner mig alldeles vilse och tom just nu. Efter att levt ihop med tjugotalet personer som jag hyser starka känslor för tycker jag att det känns fruktansvärt konstigt att återgå till mitt vanliga. Aldrig har jag upplevt a life altering situation, tills nu det vill säga. Visst låter det förbannat fjolligt, men sanningen är den att jag har så mycket nytt inom mig, bubblandes under ytan, att jag kommit av mig. Fy helvetes jäkla skit vad jag saknar dem redan. Verkligen. Det gjorde jag innan de ens åkt. Woho, är det bara cirka 365 dagar kvar tills jag ser dem igen?

Herregud, vad jag älskade detta ungdomsutbyte. Fantastiska människor. Jag är ju alldeles salig. Och ändå kan inte rättvist förklara mina känslor. Nu börjar jag snart gråta igen.