hemsk

I tisdags mötte jag José, hennes Amorr, Hannes Stjärt och Frida Mo i stan för att titta på bokrean och äta semlor. Tja, vi var inne på två ställen, några bäcker inhandlades,dock inte av mig och sedan letade vi efter ett fik. Fullt överallt var det, så vi följde José till flotta Östermalm och åt buffé på en kinaresturang som jag stavar utan a. Frida bangade på sturegallerian så hon och jag for hem till Hannes Stjärts casa a la Svedmyra. Det var mysigt och jag fick min semla, som kanske var den godaste jag ätit.

Väl hemma hos Frida Mo handlades det först alldeles för mycket surt godis och vi tittade på Vägen till Eldorado . Mycket bra, länge sedan jag såg den sist. Inte Frida Mo dock, hon ser den jämt. Hur som helst så är det riktigt härlig, om du frågar mig. Vilket du kanske inte gör. Hej då. Blev lite... ja det är tydligen Fredde Granberg som är Tulios röst. Amagad. I shall say no more. Förutom att filmen är asbra. Och att den är fett vuxen. Busig. Morr. Magnus Carlsson <3

Ja, inte slösar vi tid här inte, utan på med Into the Wild  regisserad av Frida Mos älskade Sean Penn. Visst, jag var dryg och kommenterade det mesta, men jag tycker att det var en riktigt bra film. Och den är med på IMDB top 250, Amanda :D *ahem* Ja. Musiken var yummie. Hela filmen var asyummie. Behöver jag utveckla det? Häftig historia (verklighetsbaserad, såklart, h e h e), snyggt filmad, musiken, skådisarna blablabla. Se den bara, ok?

Jag bangade på ytterligare en film den kvällen. Vi spelade alfapet istället och jag kände mig asbra. Morgonen därpå blev det i alla fall en film jag velat se länge: Pursuit of Happiness  (ska man skriva det med y i alla fall? Äh, fuck it). Ännu en galet bra film. Jättefin. Men nog blev jag galen av allt springade hit och dit. Ja, men det är så det ska vara. Fin musik där med. Och Will Smiths son är ju helt galet söt. Mah, jag vill äta upp honom. I alla fall. Jääääääääääääääääättebra fiiiiiiiiiilm. Och nu vill jag se Seven Pounds  som jag fram till nu trodde att sonen också var med i, men nu ser jag att så är inte fallet. Jaja, det är i alla fall Will Smith och samma regissör. Brabrabra.

Har just sett klart på Madagascar  , på engelska. Den var bra, det var härliga röster. Hahaha, han som spelar Ross i vänner. Men jag gillade flodhästen (Linda, hör du?! Klart att du inte gör, men ändå). Måste erkänna att jag inte kollade i mitt ihärdigaste tillstånd, men jag jag missade verkligen inte mycket i så fall. Men det var rolig faktiskt. Muy rolig. Den där konstiga saken vars röst tillhör Sacha Baron Cohen skrattade jag vid synen av. Och den lilla söta saken, hahhaha jag vet inte vad det skulle föreställa exakt. Men oj, kul var det.

Kan förresten tillägga att gårdagensfilm var lite för lång. Kanske inte världsklass, men ja. Det är ju ändå en härlig skådespelare, så man står ut.

Japp, ikväll ska jag då se på film med min far. Men of Honor  går på tv6 alldeles strax och jag ser fram emot att äntligen få se slutet på den. Sist så hann jag inte, blev avbruten av någon anledning. Det jag såg tyckte jag om. En Cuba Gooding Jr (!), en Charlize Theron och en Robert De Niro i en film baserad på en verklig händelse. Och allt som handlar om förtryck berör mig mer eller mindre.

Så, Grey's Anatomy får vänta tills efteråt. Helt galet att jag kan hålla mig, förra avsnittet var ju sådär lagom jätteunderbart.

Igår såg jag en man som säkerligen inte brydde sig om han dog. Det var läskigt. Jag ville skrika genom bussfönstret att han skulle flytta sig, för där stod han och fiskade en meter ifrån det öppna stället i isen, som blivit av strömmen. Riktigt smart. Han hade inte ens såna där ishackor med rött handtag. Jag blev ledsen.

I skolan har jag läst två böcker nyligen, i svenska och engelska. Blindheten av José Saramago tyckte jag var ganska bra faktiskt. Lite annorlunda skriven, med nästan noll styckeuppdelningar och så vidare men det var ganska spännande handling. Det kändes också emellanåt som en analys av personerna, vilket kunde bli lite svåruppfattat för mig (kanske för att jag läste mycket av det när jag sätt halvsovandes på tåget och läste). Men hur som helst så var den bra. Lite kul med variation. Ok, handling: Folk blir smittade av en blindhet och sätts i karantän. Snart blir alla i staden blinda. Woho.

På engelskan läste vi The Snapper  av Roddy Doyle. Lite speciell den också, med tanke på at boken mestadels utgörs av dialoger, på irländskt vis. Helt galet. Men jag tyckte faktiskt inte att den var så dålig. Ganska rolig. Typ. Eller nått, haha. Filmen lika så, även om det var KASS bild. Fast det kanske var meningen. Ja, ja. Så är det. En stor, kaosartad familj som svär och har problem. Skoj.

Igår var jag och såg på när min 11-åriga släkting spelade ishockey (AIK, haha). Det var skitskoj! Jag funderade på att inte följa med, utan plugga istället men vad glad jag blev att jag gick efter grupptrycket och följde med. Jag inser det varje gång jag är och kollar på matcher, i vilken sport som helst nästan; hockey, fotboll, innebandy och handboll. Även om jag aldrig skulle få för mig att vara aktiv i någonting nu (kanske för att jag är kass på allt) så är det otroligt kul och stå där och heja på dem man tycker om. Well, mycket intressant det här med idrott. Och grattis AIK, som vann med 6-0 över Spånga! (Hade aldrig sagt det om det inte var min släkting, hihi)

Åh, idag lyssnade jag på Tegan and Sara på mattelektionen. Kuligt värre, för det är nämligen så att jag inte är för live-inspelningar av låtar. De flesta som jag haft erfarenhet av har varit av kass kvalitet och det har förstört hela känslan i låtarna. Så ja, jag har alltid undvikit liveversionen. Men nu är jag så att bland alla Tegan and Sara-skivor jag possessar nu så var en av dem en live-skiva. Och hör ni, den var SÅ bra. SÅ BRA. Så nu är jag lycklig. Eh, måste komma på vilken det var nu.... It's Not Fun, Don't Do It  tror jag att det var

Sorrow drips into your heart through a pin-hole.


Lyssnar konstant på 3 album: Narrow Stairs , Plans  och Transatlanticism . Om det bara gick att beskriva känslorna.. Ja, då jävlar.