hemsk

Alla borde ha filmkväll med dessa filmer och äta pizza ett på natten och ett på morgonen. De är galet bra, faktiskt.

Ja, att få läsa böcker är en av de sakerna som sommaren ger tillfälle för. Har nu läst den andra boken i Alexander-trilogin, Ammons Spådom  och det är väldigt bra den med, precis som jag minns. Spännande med hans grekiske legosoldat till motståndare, så att det inte bara är storkonungen av Persien. Ja. Har just lagt fram den tredje och sista boken på nattduksbordet. Förresten kom jag på en negativ sak med böckerna nu: Översättarna elle författaren själv har svårigheter med att stava namnen på personer och ställen lika varje gång. Ibland hoppar det mellan två olika, ibland är det bara en gång. Men jag stör mig lite på det.

Tio minuter efter att ha läst ut boken ovan så öppnade jag Doktor Glas . Har länge längtat efter att få läsa om detta dystra triangeldrama som det framstod att vara. Inte riktigt som jag förväntat mig. Jag tänkte mig intriger och blodspillan i kärlekens namn. På ett sätt var det ju det. Men verkligen inte på det klassiska viset, nej. Blev ändå väldigt fängslad av boken. Den är skriven i dagboksform av doktorn. Hans tankar är lite skrämmande (vet ej om det är för att de ibland stämmer, eller för att de bara är creepy) men ack så fascinerande. Många gånger är de så avsides själva huvudstoryn, men lika intressanta och viktiga att jag önskar att det fanns en hel drös med böcker om Tyko Gabriel Glas. Den är också så kort. 200 sidor, med relativt stor och gles text. Tyvärr gör det gamla språket (1905) att jag tappar bort mig i vissa diskussioner och tankar och förstår inte riktigt. Tur att jag äger den. En dag är jag kanske mer i stånd till att förstå.

Hde först ingen lust att se Prinsen av Egypten  med jag gjorde det i alla fall. Dirkekt efter ville jag se den igen och har haft låtarna i huvudet i två dagar. Det är fruktansvärt vacker musik i sådana filmer. Och jag älskar filmen. Superb, så att säga. Älskar Moses. Anders Ekborg, om inte mitt närminne är extremt slött. Och den lilla rollen som Tommy Nilsson gör rösten till gillar jag av någon anledning. Stör mig dock på att jag inte fattade för länge sedan att det är Carola som gör rösten till Miriam. Folk brukar också bajsa på mig när jag säger att jag har läst 50 sidor ur Bibeln, men nu vill jag läsa andra Moseboken (tror att det är därifrån just denna historia är hämtad), det är nämligen fruktansvärt intressant. Vill också se uppföljaren, Josef, drömmarnas konung.

Igår såg jag på Patrioten  och efter cirka två minuter konstaterade han att han sett denna förut. Hakan i golvet, han mindes hela filmen igenom (extremt ovanligt). Hur som haver så är den väldigt värd att se igen. Uppskattar verkligen filmer som utspelas på den tiden, 1700-talet, med de pampiga kläderna och finhetskänslan. Att många delar av filmen, vyerna osv, ser mer ut som målningar än verklighet gör verkligen ingenting. Det är dock ingen fullständig krigsfilm, något annat som jag uppskattar, men visst det funkar relativt bra. Åtminstone ända tills de springer till fanfarer i de storslagna krigsscenerna. Det är kanske lite väl patriotiskt, även om regissören är tysk.

Började igår att se på Batman Begins  och fortsatte imorse. Den är faktiskt fruktansvärt bra. Fantastiska skådespelare, men hela filmen är häftig. Staden är läskig, Bale är grym och alla hans batmanprylar tittar jag innerligt på. Nörd. Tack och lov för att det fanns en extra cd. Satt i 45 minuter (jäkla grej de hittat på nä man ska klicka sig fram i menyn, rena mysteriet) och såg på extramatrial. Muy bien. Någon som har The Dark Knight?

'




Fruktansvärt makaber scen. Fruktansvärt rolig scen.

Min svaghet övervann mig häromdagen när jag var på myrorna, då jag inhandlade fem tecknade filmer. 10 kr styck var ju dock ingen större förlust. Jag köpte ju faktiskt en tv med vhs av en anledning. Den större förlusten är i alla fall min fritid, sommartid såhär. Jag är ju så FRUKTANSVÄRT upptagen. Men men, vad gör man inte för att se lite film som alltid handlar om kärlek någonstans?

Aladdin  hade jag sett fler gånger än vad jag trodde. Undrar om jag inte haft den också? Jag minns den så väl att jag tror det. Den är bra. Hade jag varit fem år så hade jag somnat gråtandes med tankarna på Jafar under min säng.

Ringaren i Notre Dame . Fruktansvärt att jag typ sett den en gång när jag var sju eller nåt sådant. Den är så fruktansvärt bra. Den enda andledning till att jag känns vid den är att jag hade den på sånt där kassetband med bok till. Den är ju så vacker. Jag är kär i Quasimodos röst.

Djungelboken , inte hade jag en aning om att den var så fruktansvärt gammal. Tror fortfarande inte på det. Gissa, om ni inte vet. Sedan googlar ni. Hoppsan, jag vet. I alla fall så såg jag hela filmen för första gånger nu. Det var en liten besvikelse faktiskt. Den var inte så fruktansvärt bra som disney är för mig annars. Nej, den var inte fruktansvärt dålig heller. Det fanns ju en del roligheter. Men alltså. Jag vet inte. HITT PÅ NÅ. (det roligaste typ)

Det är läskigt att tänka på att dö, tycker vissa. Den enda gången jag tycker det är när jag tänker på att jag inte är klar med allt. Inte fullbordat mina livsplaner eller inte sagt alla saker jag vill ha sagt till de jag älskar. Att på ett ögonblick försvinna för att aldrig komma igen, närsomhelst. Om det händer när jag sitter på bussen, hur stor är chansen att jag förberett mig? Inte stor alls. Men om jag dör bör ni leta fram my little black book. Där har jag skrivit otillräckliga hälsningar. Alltid något.