hemsk

Jag tycker verkligen inte om faktumet att jag är så förbannat lättpåverkad när det kommer till känslor och humör. Små jävla skitsaker kan etsa sig fast i mitt huvud på ett sätt som jag inte vill finna mig i. Det spelar ingen roll hur obetydligt det än är, för det är lika irriterande i alla fall. Bara någonting som hände i helgen kan ta upp alldeles för mycket av mina tankar. Helvete, jag har bättre saker att lägga energi på! Inte för att jag vill att de större, jobbiga sakerna ska blockera mig totalt heller men alltid ska det vara någonting. Det känns så fruktansvärt meningslöst, det är som att vara inlåst. Mentalt fängslad, grymt. Jävligt svagt tycker jag, även om det säkerligen är högst mänskligt.