Valborg med Amanda imorgon, Pretty Woman & tatueringsporr.
Amanda och jag goes valborgfirare. "Woho" HAHAH! Jag uppskattar dock tiden jag skall spendera med henne ^^
Pretty Woman, som jag såg i helgen, var fan bra.
Kvalitetsbilder for the win.
- ? Jag känner mig... stoned?
The Honorary Title, orientering, Amanda-the-sicko & Amelie från Montmartre.
Stay Away, The Honorary Title.
Yummie.
Idag var det då friluftsdag. Orientering, höll på att dö. Hur jobbigt som helst. Srang (gick) med Frida hela vägen ^^ Asjobbigt. Ett ord kan beskriva: SVETT! Mohahahah.
Amanda Amanda Amanda. Sjuk. Oj, jag fick typ vredesutbrott när hon skrev att hon blivit sjuk i helgen. *morr*
Jag har fan inget intressant att säga längre. Förut kunde jag sitta och tvinga mi själv att inte blogga. Då var jag tvungen, för jag tänkte på massor med olika saker hela tiden och ville blogga. Nu är det tvärt om. Sucks!
Jo, Vi kollade på typ halva Amelie från Montmartre. Den var lite skum, men ändå najs att se den för jag har hört om den. (Ja, jag var kanske inte så positivt inställd från början, hatar att kolla på film i skolan).
- BLÄ!
Oj, 27 april 2008. Tredelat inlägg.
Anyways. Idag så är det så att min hjärna har skapat en blockad typ, så jag har varit helt oförmögen att vara social.
Nick of Time, Friday Night Lights, Notting Hill & Erin Brockovich.
Alltså, satans bloggjävel. Den senaste veckan typ, har jag inte uppdaterat särskilt väl. Dock så har det varit så att de gånger jag fått lust så kommer jag inte in på blogg, så det skiter sig jämt. Anyways så verkar det fungera nu...
Vaknade vid 10 i 6 imorse och trodde att det var fredag... Försökte somna om i ca en timme, sedan lät jag förkylningen vinna. Gick upp vid sju och gled runt här hemma och degade. Kollade på Nick of Time med Johnny Depp. Gick inatt. Ingen speciell film. Spännande och så går det alltid an med Depp. Yeah.
Igår eftermiddag så kollade jag klart på Friday Night Lights. Gick på tv6 i torsdags tror jag. Den var bra. Mycket bra. En av skådespelarna var med i Antwone Fisher. Coolt!
Igår kväll gick Notting Hill på ettan. Jag kände för att se den, även om jag sett den hur många gånger som helst. Hugh Grant är rätt bra i den. I andra filmer jag har sett med honom så blir jag bara irriterad på honom. Fat han är ändå ganska udnerhållande. 
Ja! Då jag ändå är inne på Julia Roberts så kom jag på att jag inte skrev förutnär jag såg Erin Brockovich. Den var faktiskt mycket bättre än vad jag först förväntat mig. Rolig men väldigt allvarlig ändå. Coolt.
Inte god morgon.
Nu måste jag klämma i mig så mycket frukost som jag orkar (.....) och sedan förmodligen springa till bussen igen.
Kort om 21 april 2008.
Amanda och jag stekte (jag fortsatte i ca 50 min när jag kom hem.)
Anneli och Annika har namnsdag. (fy fan vad det ser ut att skriva Annika med k).
Jag ska snart ut och sommarfixa balkongen. (det kommer säkert att bli oväder inom några dagar).
Just nu kämpar jag med tandtråd på plastställning för att få bort knäckebröd. (yummie, jag vet att ni ville veta.)
Absolut inget med idag att göra. Kan dock kopplas till mina glada emortions.
The All-American Rejects.
Fett awesome, när jag stod i duschen imorse (?) så gjorde jag vad jag alltid gör i duschen på helgerna, när man har tid ni vet. Eh jaha... Nej, i alla fall så sjöng jag, och den första låten jag tänkte på var The Last Song med The All-American Rejects. Rätt weird eftersom att jag inte har lyssnat på dem på över ett år. Så tänkte jag på Annas pa-profil när hon hade den låten och så tänkte jag vidare på tankar jag inte orkar förklara. Anyways så blev det typ ett litet medley med AAR-låtar och det var så kul. Jag fick verkligen lust att lyssna på dem igen, men kom på att jag inte har kvar låtarna på mp3 (där har de i och för sig aldrig varit, bara på den gamla) och inga på datan och jag brände heller inte ner dem. Kanske någon enstaka men fan. Jag borde köpa en skiva. Thank the lord for youtube!
- Stab my back, it's better when I bleed for you.
- Please just don't play with me, my paper heart will bleed.
- This may be the last thing that I write for long.
- Speak to me, when all you got to keep is strong,
move along, move along like I know you do.
And even when your hope is gone,
move along, move along just to make it through.
Och så vidare, och så vidare. Wihi, emo-texter med delvis baby-melodier. Najs. Det är ju bara så jag! *dör av explosionen mina kinder skapade när jag garvade åt mitt nowadays called moderna joke. Summering: det var inte ett seriöst uttryck. Bara innebörden, thank you very much.* 
Raising Helen & min favorithemsida.
Holy fuck, kunde inte minnas att det var typ minst 10, för mig, kända ansikten i Helens små underverk. Emma, minns du när vi hyrde den? ^^ 
Anyway, så var jag precis inne på enligt mig den bästa hemsidan; http://www.oth-music.com/. Ja, hur najs som helst om man är lika besatt som mig. Ja, det jag blev chockad över att det var Kevin freakin' Federline som spelade eller spelar Jason, han den snygga i bandet. Holy shit, hhahaha. Lol. 
Antwone Fisher & A Beautiful Mind.
Många tycker säkert att det inte är någon speciell film, men jag är ju som jag är. Allt som är hemskt, sorgligt etc finner jag väldigt intressant. God damn, sökte lite nu och fick fram att det är en sann historia. Den är baserad på självbiografin av Antwone Fisher. Coolt. Eller, sorgligt att det faktiskt finns en person som det hänt allt detta med. I filmen får man ofta se tillbaks på hans hemska uppväxt osv. Herregud, jag kan inte minnas att jag fick en sådan gråtattack sist jag såg den här filmen. Helt sjukt, blev lite rädd själv faktiskt. Det var väl typ förträngda tårar som smet fram vid tillfället av gråt sådär nånting.
Denna film skall sparas.
I eftermiddags såg jag A Beautiful Mind. Även här en sann historia, om matematikern John Nash (Russell Crowe is great). Gick i söndags. Jag förstår faktiskt varför denna film fått oscars. Den är filmad på ett sånt där sätt som jag gillar, gammal tid men ändå klar bild. Ni fattar? Tänkte lite på Cinderella Man där i början, eftersom att det var 50-tal (typ?) och han men den var ändå olik i bild.
Jaja, den var i alla fall väldigt bra. Lite rainman till starten, genimässigt och det blir ändå direkt sorgligt, även om det utvecklas till en helt annan sorg i mitten av filmen någonting. Ja. Vad ska man säga? Häftig, sorglig, spännande och vacker kanske? Ja.
.jpg)
En bra dag som jag beskriver med bilder.
Ja. Sammanfattning? Jag gjorde japanfrilla på Jocke, Kim går inte att beskriva egentligen, Malin ser allt genom stora blåa ögon, Kims skor klär mig verklige, vädret var underbart, mitt skrev ser enormt ut (bra fotograf kallar vi det) och sedan glassarna.
Yeah.
Svar på tal (talet hade jag i huvudet, men förkortade det till en mening i förra inlägget)
Kanske gråta och ifall det inte hjälper så blir det bra att krypa upp i ett hörn och sakta försvinna. Du vet, cry and lay down and down.
Den konstigaste känslan i hela kroppen började gå igenom mig när jag började skriva. Konstiga, obehagliga, kalla rysningar i ben och mage. Skit äckligt, skulle kunna spy. Är det så att jag förstör mig själv? Tänker jag för mycket? Rör till och förstorar upp saker i onödan? Det känns som att jag ofta frågar mig själv detta. Oh, a sign? Blähähäh. Jag orkar bara inte. Förklara vad fan det är jag ska göra! Jag vet ju inte.
Drar nit på de girigas lotteri.
Vad fan ska man göra när ingenting blir som man vill?
Meningslöst inlägg om husdjurslängtan och solig basketplansdag.
Såg en kommentar ifrån Amanda om att jag aldrig uppdaterar haha. Har faktiskt inte orkat eller haft lust. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva heller så.. Dessutom var jag inte hemma i helgen. Den spenderades mest med Linda och Yvonne. Trevligt. Och kissemissen Nicke, han älskar mig (och alla andra som är allergiska, haha). Såg lite av Anna också.
Jag vill seriöst jättegärna ha ett djur. Helst en kelig liten kissemisse, men det svider ju så förbannat i ögonen. Sen såg jag American Idol förra måndagen, en miniliten vovve som såg ut som en babybabybjörn. Sån vill ja ha.En svart liten fis som är helt luddig och mysig. Åhåhåhåå.
Jag älskar Lindas katt Nicke.
Anyways så tvingar jag mig lite halvt till att blogga för att denna dag var rätt najs. Vi lyssnade på en man som suttit i koncentrationsläger i Sovjet. Vågar inte ens gissa på stavningen till hans namn, så vi skippar nog det. Det var i alla fall väldigt intressant. Hemskt osv. Men bra i intressefaktorn om ni förstår. *svamlar pga av värmeslag*
Det var fint väder så Amanda och jag spelade lite basket på första rasten. På lunchen var det kul också. Då spelade vi med Jocke, Björn och Jossan också när massa andra skejtade runt oss. Sista lektionen satt vi också ute och pluggade, och det var typ det roligaste idag. Först så tar inte Milton, Simon eller Viktor på sig skor, utan de banar en väg med tre stolar fram till basketplan. Milton ramlade brutalt och ja. Hahahhahaha. Sen när Maria kom och dampade sönder för att de inte tog tillbaks stolarna och ja. Fight till 100%. Simon gick tillbaks efter ett tag, när hon sa att de skulle gå in och sitta i klassrummet i stället. Milton och Viktor fick frånvaro och grejs, sedan lackade jag som bara fan när det blev kollektiv bestraffning. Ojojoj. Kanske inte det roligaste slutet på dagen, men Amanda sa i alla fall att hon tänder på min aggressivitet, yeah! HAHA
Jaha ja. Det är varmt. Jag har bakar havrefarn. Så jag sitter här och dricker mjölk och äter kakor. Mohahah, precis som i filmer. (Ni fattar säkert inte bara för det..). Lyssnar på en skitbra skiva. Ska ha resten av kakorna till nationella provet imorgon, engelska uppsatsen. Men jag tror att jag ska ta och kolla vidare på Ali, film med Will Smith som Muhammed Ali. Har bara sett en stund och gången så jag har inte riktigt kommit in i den. Har sett en halvtimme sedan. Får väl lägga in bild och säga vad jag tyckte någongång när jag lyckats se klart den. Måste bara göra klart sluttesten på genrepet i matten. Typ två tal. Sen så. Kommer säkert sova som en stock i natt. Jag har träningsverk i hela kroppen från de där satans jävla grodhoppen igår. Sen gör ont att nudda låren, så fatta vad det krampar jag jag går. wääh. Herrekokosnöt vad jag svamlar.
- Ba.
A very, very nice album.
Mattetema, dissad, saltpatroner, Enrique Iglesias och en slemmig torsk i högtalarna.
Hej.
Sitter här och känner mig rätt gay. Förmodligen jävligt fel att använda sig av det uttrycket, men fan. Som med allt annat nu för tiden; Jag orkar bara inte.
Dagen sög rätt hårt. Matte hela dagen i skolan. Sucks, även om det är rätt skönt och roligt till viss del men sista timmen höll jag på att avlida. I helhet sög det verkligen röv att vara i skolan idag. Så tråkigt. På rasterna finns det absolut inget att göra och urk. Det är typ Amanda och jag som glider runt efter något ställe där vi kan prata. Rätt svårt ibland, människor över allt. Skumt egentligen, okej, detta kanske låter weird, men Amanda och jag, vi har kommit varandra närmare på senaste tiden. Sen att det beror på att alla andra ger oss dissen vet jag inte, men för det mesta klagar jag inte över det ^^ Haha. I och för sig kanske inte så kul att få dissen, men på något sätt känner jag mig used to it. En vana.
Anyway så vill jag säga att det var trevligt att prata med Amanda idag. Fick prata med någon. Inte bara skriva obegriplig skit i denna blogg. Så jag tackar för det.
Idag var en sån där dag där jag ville bokstavligen skjuta ett ickedödande, men effektfullt skott (kanske bestående av saltpatroner eller vad det nu är i Kill Bill vol. 2). Vem ska stå dit man siktar? Let's call them.. Nej. Kan inte avslöja för mycket. Amanda, jag avslöjar kodordet imorgon! B************* o** d** m********** s*****
Mohahaha. *excellent*
Imorgon: Måste hoppa på syv om hon är där. Glömde idag. Efter skolan till Linda och dem. Anna ska ju inte vara hemma..
Ja, jag vill också klämma in här mitt i skiten att i och med Top Model-avsnittet igår blev jag ytterligare lite kär i Enrique Iglesias, höhö. Om någon undrar så började det när han spelade på den där überlånga konsterten, Live någonting.. (Malin, hjälp? ><') Han spelade Don't You Forget About Me och jag typ dog direkt. Lyrics längre ner.
- Jag stoppar upp fingret bakom en tapet. Vad är det jag känner? Jo en klibbig smet. (Jag sjunger som jag vill). En slemmig torsk, en slemmig torsk i en brödrost. (Jag lyssnade just på den, hahah.)
They say love is just a game.
They say time can heal the pain.
Sometimes you win, sometimes you lose.
But I guess I'm just a fool, I keep holding on to you.
I told you once you were the one.
You know that I'd die for you.
Although it hurts to see you go,
this time you should know that I won't try to stop you.
Don't you forget about me baby, don't you forget about me know.
Some day you'll turn around and ask me: why did I let you go?
So you try to fake a smile.
You don't wanna break my heart.
I can see that you're afraid, but baby it's too late 'cause I'm already dying.
En explosion av patetiska tankar och skam.
Det borde inte varra såhär. Jag upprepar; Det borde fan inte vara såhär. Ingen logik. Jag sitter här, helt paralyserad. Kan inte göra någonting. Jag känner mig sjuk. Varför? Varför är det så? Jag frågar mig själv. Jag kan inte svara. Det är så fel alltihop. Jag tänker fel. Jag säger fel. Jag gör fel. Allt är fel. Varför fortsätter jag då? Jag skapar problemen. Varför? Varför vill jag ha problem? Det vill väl ingen ha? Jag ska väl vara glad om jag inte har det, så jag undrar vad fan det är jag sysslar med. Patetiskt. Vill jag ha något att skylla på? Patetiskt. Att gå och dränka sig är ett alternativ just nu, fast kanske inte så bokstavligt. Patetiskt. Jag skäms men publicerar det här ändå. Patetiskt. Men ingen vet mer än jag så det kvittar. Jag ska veta, jag ska läsa. Det är självskrivet. Resten orkar jag inte bry mig om. Patetiskt. Hemskt. Jag skäms över mig själv och sättet jag tänker på.
- Good luck sleeping later tonight alltså.
Unkle Bob - Swans (video från Grey's)
By my side, you'll never be.
By my side, you'll never be.
'Cause I'm fake at the seams,
lost in my dreams,
and I want you you to know
that I can't let you go.
And you're never coming home again,
And you're never coming home again.
By my side, you'll never be.
By my side, you'll never be.
By my side, you'll never be.
By my side, you'll never be.
I wanted to tell you I changed.
I wanted to tell you that things would be different this time.
I see you, you see me differently.
And I see you, you see me differently.
You tell me that you love me but you never want to see me again.
You tell me that you love me but you never want to see me again.
You tell me that you love me but you never want to see me again.
You tell me that you love me but you never want to see me again.
- Och nu kan jag gråta så det räcker en hel livstid.
Jag är ondskan som ber om ursäkt.
Harmonisk till hormonisk.
Ungefär något sånt kanske.
Detta är trejde jävla inlägget för idag. Temaveckan makes me feel high. Sucks really när jag tänker på det så. Urk.
Alltså, det är så jobbigt. Det borde inte vara det med det är det i alla fall. Jag hatar det. Helt sjukt. Inte konstigt att jag har konstiga drömmar och tänker konstiga tankar när jag tänker (?!). Inte konstigt att jag får mina psykiska utbrott lite random så där. (med mina psykiska utbrott menar jag, som ni kanske förstår, mina glädjerus, när jag är allmänt fnittrig och skrikig, när jag deppar ihop totalt och när jag vill använda våld pga aggressivitet, inte skoj, även fast vissa ser det som ett psykiskt utbrott det med).
Tror inte att det finns någon som förstår. Eller fan, jag vet det. Jag kan inte berätta såna här eller såna där saker för folk. Det är allmänt fel, känslan alltså, och pinsamt för att jag framstår som ett freakin' freak i alla fall. Jag tror att jag klarar mig. (You know me, I'll manage!) *ahem*. Men ja, det är det faktiskt. Pinsamt. Är det pinsamt att vara ett freak? Nej, men när man kommit på det är det ju inga problem, men sen är det pinsamt att veta att man är ett freak som tycker att man är ett pinsamt freak. Jag tänker inte läsa den där meningen igen, alldeles för mycket att fixa. Ni behöver inte förstå det där om freak.
Det är det som är grejen: Man ska nog inte förstå vad det är jag svamlar om i såna här lägen. Ingen läser de låttexterna jag sätter in. För ni kan i alla fall (förhoppningsvis) inte förstå det jag skriver, som nu tillexempel. Till viss del är det det som är meningen. Hoppas bara att den som det är meningen att den ska förstå detta förstår senare (dvs, jag).
- Chaos without a cause.
Awesome. Tyvärr har jag ingen aning vart jag fann den.
I'm falling. Please don't leave. Say anything.
Here I am onthe phone again and
awkward silence is
on the other end.
I used to know the sound
of a smile in your voice,
but right know all I feel
is the pain of the fighting
starting up again.
All the things we talked about
you know they stay on my mind,
on my mind.
All the things we laughed about
they'll bring us through in every time,
after time after time.
Don't say a word, I know you fell the same.
Just give me sign, say anything, say anything.
Please don't walk away.
I know you want to stay,
just give me a sign, say anything, say anything.
Some say that time changes.
Best friends can become strangers.
Well I don't want that, no not for you.
So if you just stay with me we could make it through.
So here we are again, same old arguments
and know I'm wondering if things will ever change.
When will you laugh again, laugh like you did back when
we made noise til' 3AM and the nieghbours would complain?
All the things we talked about,
you know they stay on my mind, on my mind.
And all the things we laughed about
that'll bring us through at every time, after time after time.
I'm falling, I'm falling, I'm falling down.
I'm falling, I'm falling, I'm falling down,
down, down, down, down.
Please, don't leave, say anything, say anything.
Eget företag och sista utvecklingssamtalet.
Jag är typ glad, höhö. Yeah.
Idag var i alla fall andra och sista dagen vi gjorde ett eget företag. Det gick rätt bra för oss. Fy fan, när de tog kort alltså. ><' Hatar när folk tar kort på mig. Mööh. Eh ja. Det finns inte så mycket att säga om det. Jag var i grupp med Amanda, Llawén och Josephine. "Festfixarna", haha.
Alla fick en tröja av Per, eller Perre som Amanda kallade honom ^^ En företagare typ.
När vi slutade stannade jag och några till kvar i skolan eftersom att vi skulle ha utvecklingssamtal en timme senare. Fy fan vad roligt när vi satt där i korridoren. Först spankade jag Elin med en linjal, ja, jag var en aning hyperaktiv, sedan hahhah, när Johan sa att vi skulle lyssna när han gick på toa ><' Då reste sig Matte asfort och tog några steg och så ska vi inte gå in på resten. Det var i alla fall hur roligt som helst verkligen! ><' Sen lyssnade vi på Johan, hahah och sen när pappa kom så gick Milton fram till honom och sa något om att han tänkte hälsa och blabla. Gud, jag låg på golvet och kved av garv.
Så ja. Det var det. Kan för övrigt säga att det var mitt bästa utvecklingssamtal hittils då. Bra där, har gått från negativ till positiv på typ 4 år, hahaha. Coolt. Inte. *socker*. Detta var det sista utvecklingssamtalet.
- Awesome.
So what if I miss you? Hate me.
In a sick way I want to thank you
for holding my head up late at night.
While I was busy waging wars on myself
you we're trying to stop the fight.
You never doubted my warped opinion
on things like suicidal hate.
You made me compliment myself
when it was way too hard to take.
So I'll drive so fucking far away
that I'll never cross your mind.
And do whatever it takes in your heart
to leave me behind.
Vissa kallar det humor, andra kallar det patetiskt. Själv står jag där emellan och ler utan att förstå varför.
Ni vet inte vad "det" står för här, jag tror att jag kan lova det.
Citerar mig själv: Herregud vilket inlägg. Ruggigt meningslöst, men i alla fall lite glatt.
Herregud vilket inlägg.
Jag måste komma på något annat att säga istället för "herregud". Vad sägs om "herrekokosnöt?
Socker- och fettchock om ni undrar. (Vid närmare eftertanke inte, för då skulle jag skriva såhär hela tiden, if you know what I mean, och det gör jag väl för i helvete inte?)
Ett papper som gjort sitt, det känner jag mig som i lyckoväg.
Men idag, och igår så är det något helt annat. Som jag sa, jag känner mig livlös. En satans jävla sengångare i huvudet, och det är inte bara för att jag är trött. Det är snarare därför jag är trött. Jag vet inte vad därför är i det här fallet, och that totally sucks.
Det var inte ens länge sedan jag satt och tänkte och kom fram till att jag var rätt lycklig. Lycklig. Hör ni det? Det enda jag fann negativt var att Anna och jag inte träffades eller pratade alls nästan. Sedan var allt som vanligt eller bättre. Helt sjukt.
Vad är det nu då? Varför kan det inte vara så nu? Jag tror inte att det bara har med gymnasiegrejen att göra. Det borde det inte. Jag känner mig inte glad någonstans. Jag är inte ens "vanlig" som jag sa längre upp. Jag brukar ofta kunna vara som ett helvitt papper. Helt blankt, tomt, vanligt, som väntar på att få något ritat eller skrivet på sig. Men inte ens det kan jag åstadkomma. Jag är ett brunt, blekt papper. Det var kladdat på förut, men det blev bortsuddat så nu återstår fula ränder och fläckar.
Ett sånt papper vill man ju bara kasta.
Dödstrist, verkligen.
När jag skrev föregående inlägg förlorade jag all ork till att plugga eftersom att tanken att inte vilja gå i gymnasiet slog mig. Orkar heller inte förklara det där ytterligare just nu, men det kommer jag nog inte göra senare heller för ingen bryr sig.
Tänker i alla fall istället göra en helt meningslös lista IGEN för att slösa tid osv.
1. Hur gammal är du om fem år?
20
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Pappa.
3. Hur lång är du?
164 kanske.
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Down with love såg jag idag.
5. Vem ringde du senast?
Pappa kanske.
6. Vem ringde dig senast?
Elin.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Hej då rumpis". (hahaha)
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa, är så seg på att messa.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Skilda.
10. När såg du senast din mamma?
I söndags.
11. Vilken ögonfärg har du?
Mörkbrun
12. När vaknade du i dag?
8-9 någon gång.
13. Vilken är din favoritjulsång?
Hatar väl typ alla julsånger.
14. Vilken är din favoritplats?
Har ingen. Som jag sagt någon gång förut så är det sällskapet som är viktigare. Typ.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Alla platser som stinker eller där det finns dryga människor.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Vill inte ens gissa.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Allt jag sett på tv tänkte jag på. De där gröna grejerna i arkiv x, haha.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Verkligen verkligen? Ja du. Det var väl någongång igår med Amanda.
19. Hur stor är din säng?
160 bred (dubbel)
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Med, tack.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två
23. Hur många landskap har du bott i?
Tre.. tror jag. Svenska i alla fall.
24. Vilka städer har du bott i?
Eh. Stockholm. Manila. Hagfors. Ja. Sen typ massor med orter.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Väldigt olika.
26. Är du social?
Oftast för. Ibland får jag lite eremit-perioder.
27. Vilken är din favoritglass?
Dunno.
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Oj. Allt går hem, jag är svullbarn.
29. Tycker du om kinamat?
Yes, ialla fall det jag ätit.
30. Tycker du om kaffe?
Verkligen itne.
31. Vad dricker du till frukost?
Juice, mjölk eller oboy, yeah.
32. Sover du på någon särskild sida?
Nej, jag snurrar som bara fan typ.
33. Kan du spela poker?
Ja.
34. Tycker du om att mysa/kela?
Wot? "Mysa" säger väl sig självt? Mysigt. Duuh ><'
35. Är du en beroendemänniska?
Om jag är.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Känner? Nej, men Johhny Weissmuller eller hur det nu stavas fyller samma dag som jag ^^
37. Vill du ha barn?
ja.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, och litelite franska.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja.
40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Båda. Kanske mest havet ändå.
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Ja då. Roliga saker.
42. Äger du dyrbara smycken?
Nej, det tror jag inte. Ett som kostar mer än de andra i alla fall..
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
One Tree Hill, Grey's Anatomy, Heroes.
44. Kan du rulla med tungan?
Ja.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Amanda typ. Finns ju ett antal men jag orkar inte säga.
46. Sover du med gosedjur?
Nej. Elelr, jag har en nalle som bara står i hörnet och glor typ.
47. Vad har du för ringsignal?
Elvis Presley, Stuck on you tror jag.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Några.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
En av slipsarna och ett par hängslen.
50. Flirtar du mycket?
Wot? No.
51. Kan du byta olja på bilen?
nej.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Jag kör inte så.
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Ondskan. Läser Goodnight mister Tom just nu.
54. Läser du dagstidningen?
Nej.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej
56. Dansar du i bilen?
Wot? hahah. Ahem, nästa fråga.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Vinyl 107,1
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
En stjärna.
59. När var du i kyrkan senast?
Åh gud. Typ.. Januari förra året.
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Vet inte.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
2-3 dagar.
62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Amanda slutade plugga och spelade duellen på msn med mig för att jag hade tråkigt ^^
Fredag med Amanda i stan och gymnasie(icke)intagning.
Mjaha, igår var jag i stan med Amanda. Ingen bio då, men vi köpte lite stuff. Det var roligt, som vanligt haha, trots att jag var rätt trött. Seriöst, jag slog Amanda typ minst 5 gånger för box, sen ska ni veta vilken jävel hon var när hon äntligen hann se en före mig. Knytnäven rakt på skulderbladet. Och så kommer någon hög jävel och säger "sluta slåss, det är inte bra att slåss" och jag garvar rakt ut typ. Hahhaha, sen när han gick iväg och jag såg såg en box och slog Amanda och snubben vänder sig och hojtar igen att vi ska sluta. We heard you the first time, shut up typ. ><' Det var roligt. 
Min hushållspappershållare som jag gjorde på träslöjden är cool.
På vägen hem tog jag som vanligt brevlådan. Vet inte vad jag tänkte när jag såg att ettt var till mig och att det stod någonting om gymnasieintagning. Blev förmodligen rätt glad, eftersom att jag för någon dag sedan blev aggressiv för att jag inte kunde kolla den preliminära grejen för de tre skolorna jag sökt till inte ligger i mitt intagningskanlsi osv. Så det var ju ändå rätt roligt och spännande att jag fick hem det nu.
Allvarligt talat så kändes det som jag var i en film. Så typiskt. Första gången i mitt liv som jag inte kan vänta i 2 minuter på att öppna ett kuvert, utan medan jag lunkade ostabilt hemåt så rev jag upp det. Vinglade till eftersom att det var svårt att gå samtidigt. Stannar upp och dör när jag till slut ser att en ruta med "nej" framför är ikryssat. Det tig sjukt lång tid att komma hem. En del av mig verkligen dog, för det fanns bara i en lapp för en av skolorna, och jag kom alltså inte in på mitt förstahandsval. Den enda jävla skolan jag verkligen ville gå i. Hallelujah. Inriktningen var tydligen lokal i alla fall. Jag fick seriöst tårar i ögonen och jag tror fan att jag grät lite halvsegt en stund.
Nu sitter jag bara här och tänker en jävla massa opassande svordomar. Så deprimerande. För seriöst, känslan av att hålla brevet var nog bara.. det var spännande typ. Öppnandet var typ det mest dramatiska ögonblicket i mitt liv. Okej, kanske inte men whatever. Jo typ. Läsandet innan jag hittade vad jag ville var bara drygt och stressande. Sedan dog jag tillsammans med alla mina känslor, förutom den ledsna, sorgliga GAAAH, jag kan inte uttrycka mig ordentligt. Och sitter du och tänker att jag överdriver så säger jag bara, go fuck yourself.
- Bite me.
East Coast Anthem, rad 3-7 och 11-14.
Walkin' on the streets of D.C
on the east coast where I live.
You say "what's the problem?
what's with this angry kid?"
You don't like the way I walk
or the way I talk or the way I swing my hands.
You don't like the words I speak
or the thoughts I think
and I know you'll never understand.
You know,
on east coast we ride until we die,
you know.
Well there's a place inside my mind
yeah I place you'll never find.
There's a place inside my mind
walk this way, you know.
- Galet bra. Sjukt passande. Idioter att ställa in konserten.
HAAHAH, så där från ingenstans liksom. Btw, 3:10 to Yuma på fridee! :D
Houston, we have a problem.
Det gick inte att blogga igår då. Jävligt, med tanke på att jag hade typ, behov av att blogga då..
I alla fall så var det underbart väder idag. Damn alltså. Amanda och jag gick ut på lunchen och sista lektionen var både 9a och b ute och spelade brännboll (86 mot 63 eller nått sånt va? we got you bad, bitches!)
Idag har jag inte gjort mycket annars. Nice, hahaha. Har varit lite extra glad eftersom att vi fick tillbaks volontärgrejen och mini-pm:et i engelska. Höhö.
Åhhhhhhhhhhhhhhhhh vilket jävligt meningslöst inlägg. Tråkgit tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt.
- I can see that you're afraid, but baby it's too late 'cause I'm already dying.
Har ni någonsin känt er rätt glada osv, men ändå haft behov av att vara sorgsen på något sätt, bara helt sådär utan anledning? Btw så vill jag bara säga att jag är värdelös på att rita vatten även fast det framgår rätt tydligt.