All of my songs are for you. All of my songs are sad.
For the life of me I cannot remember what made us think that we were wise and we'd never compromise.
For the life of me I cannot believe we'd ever die for these sins, we were merely freshmen.
I've seen your face before, though I didn't recognize 'til you walked out the door.
And I've seen that face before, now I'll always wonder why, don't know me anymore.
There's just no mercy in your eyes. There ain't no time to set things right and I'm afraid I've lost the fight.
I'm just a painful reminder. Another day you leave behind.
Snöstorm, tigerkakan, pengarbränning med funny people & allt är magiskt.
I söndags så dog jag nästan för att det snöade så. Två timmar senare fanns det inga spår av den nedsläckta blåljusbilen kvar. Helt galet. Fick inte baka min sockerkaka. Det gjorde jag senare i veckan. Det var supergod, om jag får säga det själv. Första gången jag försökte mig på pappas recept som han fått av en väns mamma(?) Lol. Tradition att baka den två födelsedagar om året. Sedan var jag i stan med Ida, Hannes och Emma i torsdags. Igår var jag i stan med Ida, Hannes, Josefin och Amanda. Trevligt trevligt. Slösade pengar. :)
Sista bilden tillägnas Amanda. She loves november, hahahahaha.
Ja, detta känns som ett inlägg om glada saker. Då lägger jag in följande klipp med en låt som jag blir glad i själen av.
- Angels and Airwaves - Everyting is Magic.
Det våras för Frankenstein, Svanprinsessan & I, Tina.
Vi såg ju faktiskt Det Våras för Frankenstein (Fronkonsteeeen) hemma hos Frida sist. Den var ju.. jätterolig. Garvade hela tiden. Sedan om det var för att alla andra (speciellt Frida då) garvade. Tjoho. Man måste se den på ett ganska oseriöst sätt, lol.
Idag kollade jag på Svanprinsessan som jag köpte i torsdags (tillsammans med uppföljaren, Sagan om de Två Tornen och Hercules på fanskaplig SPANSKA). Alltså, jag tror att jag sett lite av den förut, men inte hela. Känner igen mycket. Men i alla fall, musiken var ganska kass. Melodierna ok, dock var vissa jättefula men texten var ju störd. Rätt så jätteofta. Det är ju ingen disney-film heller, så själva animeringen var lite annorlunda än vad jag är van vid. Lite gammal sådär. Tror att det stod på baksidan att han som gjort den har jobbat för disney innan. LoL. Annars tycker jag att den är fin, haha. Lite error i historien, rätt onödigt sådant. Men men.
Jag läste ut Tina Turners självbiografi för en vecka sedan kanske. Jag tyckte att den var bra. I början var jag lite skeptisk, för språket var rätt kasst (eller bara översättningen) men antingen vänjde jag mig eller så blev det bättre. Men det var intressant att läsa om hennes liv faktiskt. Snacka om att rycka upp sig, eller nått. Och man fick lära sig lite. En sjuhelvetes massa personer handlar det om, herreshit alltså. Inte minst kändisar. Visste du att hon är buddy med Mick Jagger? ^^
"Please don't walk away, I know you want to stay. Just give me a sign, say anything."
ALLT DET JAG GÖR OCH SÄGER, ÄR INTE DET NOG?
Att kunna läsa tankar, det vore något.
När allt bleknar, tappar färg och charm. Och känsla?
I'm reaching for the phone to call at 7,03 and on your machine I slur a plea for you to come home. But I know it's too late, I should have given you a reason to stay, given you reason to stay, given you a reeason to stay, given you a reason to stay.
- And all I find are souvenirs from better times.
Ibland så har jag förjävla roligt.
Igår var en bra dag. Sov till kvart över åtta. Åt god lunch med Lahiza med flera. Behövde inte göra något ansträngande alls på svenskan, enda lektionen för dagen. Åkte tillsammans med Ida Blom och Hannes Eng hem till Frida Mo, där vi spelade Cluedo i väntan på en sista gangmember och jag vann för FÖRSTA gången i mitt liv i detta jävla spel. Gick till le ban du tunnel á la Fruängen för att möta en Jespere och sedan gick vi och köpte pizza. Hade roligt och Jespere blev sentimental (?) och var tvungen att hejda sig för att inte göra en kärleksförklaring till oss (?). Spelade monopol i någon timme eller så (jag måste lätt ha vunnit) men avbröt för att titta på film. Sedan låg vi alla där i en stor klump och spelade på ett rosa tv-spel/snake och pratade. Det var mysigt.
I tisdags var pendeln ganska försenad. Tur att jag hade Johanna O som sällskap!
I am a rock, I am an island who touches the sound of silence.
Hello darkness, my old friend. I've come to talk with you again because a vision softly creeping left its seeds while I was sleeping. And the vision that was planted in my remind still remains, within the sound of silence. People talking without speaking, people hearing without listening, people writing songs that voices never share and no one dared disturb the sound of silence. Fools said I, you do not know silence like a cancer grows. Hear my words that I might teach you, take my arms that I might reach you. But my words like silent raindrops fell, and echoed in the wells of silence.- I am as crazy as those with an imaginary friend.
Besvikelse och ånger, ur Title and Registration av DCFC.
And there's no blame for how our love did slowly fade and now that it's gone, it's like it wasn't there at all. And here I rest, where disappointment and regret collide. Lying awake at night, up all night. When I'm lying awake at night.
I så fall hade jag sagt ja. Varenda enstaka gång, i min egna jävla dröm.
But I'm not sure we would know each other at all. Oh the weight it must be light wherever you are. And I know you don't think twince wherever you are. And I'd ask if you're alright wherever you are. And do you think of me? You might, wherever you are.
Tresspassers William - Different Stars
Look at the stars, look how they shine for you and everything you do. Yeah, they where all yellow. So then I took my turn, oh all the things I've done and it was all yellow. Your skin and bones turn into something beautiful. Do you know I love you so? You know I love you so. For you I bleed myself dry.
Coldplay - Yellow
- Det är inte lätt att veta när man ska hålla käften, förrän efteråt.
Sex and the City & På Spaning med Bridget Jones.
Och Bridget Jones Dagbok 2 kollade Linda och jag på lite senare. Den var inte heller dålig, men ja. Den var ok antar jag. Inte sådär jättebra, men ok. Hur fan ska jag beskriva det? Mina adjektiv har lämnat mitt huvud. Den första kanske känns mer som en rolig klassiker och då är denna inte lika lika rolig, men inte en sunkig uppföljare. Ja, det får bli tråkigt utlåtande ikväll. Hej då. Jo, btw så har jag inget minne av att det handlade om dagboken överhuvudtaget. Weird.
Fetfika och systerkväll.
I fredags fikades det med LITE gott te, en fet chokladboll med cooooocos och en halv mintmilkshake. Det var ju inte äckligt. Och så efter det for jag hem till en bror och hjälpte till (eller nått) med barnpassning av 5 stycken sådana. Det var inte så tråkigt. Hämtade Linda i kylan och åkte till henne. Kollade på skumma program på tvn och när vi skulle sova så hör jag inte en granne fisa, vilket Linda berättat att man kan göra genom dessa väggar, utan några som har sex. De skrek. Eller kvinnan skrek. Det var fan riktigt äckligt. Jävlar så vi skrattade. Vaknar. 5 minuter går. De är igång igen. Och senare på eftermiddagen var det hursomhelst systerkväll då, med Jenny och Anna (och Linda, duuh). Det var trevligt trevligt. Mat och film. För mycket mat, haha. På natten hörde jag i alla fall inte grannarna, till skillnad från Linda. HAHA!
Linda stod för fotograferandet under systerkvällen. Har endast tre bilder på Anna, lol.
Strangers in the dark.
Oj, jag kom liksom av mig totalt. Skulle skriva om helgen som var trevlig, men som sagt; jag kom av mig. Later, antar jag.
Illustrationen av kontraster.
Igår var en bra dag. Tanken på smörgåstårta var en viktig del. Ok skoldag har jag för mig, plus trevligt fördelsedagsfirande. Dessutom fick jag hem filmaffischen från Lindas jobb. 
Jag har tappat bort något. Något som jag höll i utan eftertänksamhet. Tog för givet att det skulle ligga kvar i mitt grepp. Släpper dig inte . Men det gjorde jag. Handen öppnades och jag blev tvungen att lägga undan det. Tom hand. Utelämnade det. Vem håller om det nu? Efterlyser en vän. Borttappad. Jag har tappat bort något. Borttappad. En ståltvål. För det finns dagar då jag inte orkar, inte vill. Längtar framåt. Längtar tillbaks. Man känner sig som någon som är i vägen, förstör. En ond sjukdom som sveper förbi i byar och dödar alla som inte har strukit lammblod över dörren, tar alla som inte vet hur man skyddar sig mot mig. Men inte varje dag. Varje dag får man inte den känslan. Vissa dagar känner man sig som en frisk vind, som för något gott med sig. Inte varje dag, självklart inte. Fast det är det dåliga som man minns. Det är det som tar över tillslut. Känslan om det dåliga är den som sitter kvar längst och hårdast. Som lukten av äcklig fisk som inte går att skrubba bort. Om man inte har en ståltvål som får bort det. Det har jag inte. Bara diskhon. Men den kan man ju inte släpa med sig. Så stanken sitter kvar längre. Känslan om det dåliga sitter kvar längre. Då bultar tanken. Tanken på att jag kanske inte vill mer. Tanken på att jag är less på att det ska vara just såhär. Tanken på att det är detta som gjorde att jag förlorade något som jag tog för givet. Tanken på att jag är trött på att känna mig som en hemsk människa, hemsk vän och hemsk dotter. Tanken på att jag faktiskt är allt det där när jag tänker självaste tanken. Så jag behöver den förbannade diskhon hela tiden. Det funkar inte. En ståltvål vore underbart. . "Bli min ståltvål igen" skulle jag ha sagt, om detta inte fanns. Då hade jag kunnat efterlyst min vän. Sökt med de största strålkastarna och bästa hundarna. Ståltvålen var ju viktig.
Kass illustration av inspirationen då blomman föll till marken.
Blow & McFLY.
Annars sitter jag här och myser med mina gamla favoriter. Jag som hade lämnat den gamla musiken bakom mig med allt annat. Old habits die hard och så vidare. Hakuna matata liksom. Det funkade inte. Fast det är skillnad att lyssna hemma och till och från skolan. Så jag kan lyssna på min älskade brittiska pojkbandspop (måste tillägga att de har även riktigt äckligt betydelsefull musik också, inte bara typisk brittisk pojkbandspop, för er som inte har koll) ifred. Det är awesome. Sen ska jag lyssna på Pocahontas-soundtracket som Amanda gav mig :D:D
10000 B.C & Finding Nemo.
Hur som haver så hade de hyrt 10000 B.C så vi tittade på den. Jag tyckte faktiskt att den var ganska bra. Men när Amandas brorsa satt brevid och sa alla dåliga grejer om den som han tänkte på så blev det lite negativt haha. Fast ja, det var inte en dålig film, tycker jag inte. Vissa saker var lite bättre, andra sög. Jajajaja. Och don't be fooled, det handlar inte mycket om sabeltandade tigern eller så. Lite. Be prepaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaared. (8) Och slutet gjorde mig pissed off.
Sedan såg vi även Hitta Nemo, hahaha. Men den är asbra. Jag tycker verkligen att den är rolig och snyggt gjord. Det är så fint allt det där, med alla firrar osv. Men vissa saker ser så överdrivet verkliga ut ju. Typ vattnet när det bara handlar om utsikter osv. Awesome movie, dawg. Jätteroligt med australiensarna hahah.
One Tree Hill är ett jobbigt program. (Amanda, jag vet att du sitter och gör något ljud som indikerar på att "du visste det" eller nått. Fuck off!)
The Beach och up-beat for the win.
Han var fett sweet i denna film btw.
SPARTAAAAAAAAAA och google-ikon.
Jag ville bara säga att jag och Amanda sitter i telefon och vi sökte bilder på Christian Bale och så kom den där på Butler upp, asroligt wtf. Och jag sparade den där google-ikonen bara för att visa att jag tyckte att den var fin. Hej hej.
Massa alldagligt blabb som tar upp plats.
Japp, idag skrevs det ett ideologiprov. Eller inte hela, för ja. Som sagt. Dagars pluggande på sex stycken ideologier med allt som hör till går inte att klämma ner på 60 minuter. Så enkelt är det. Får se om det blir någon chans till komplettering. Och sedan så blev det en fika med Ida Blom, Frida Mo, Josefin och Hannes. Det var trevligt. Letade bl a även efter min förbannade jacka, som nu var på halva priset (lycka). Blev att jag åkte till Barkarby för att där var enda stället med min storlek. För att inte tråka ut hela grejen ÄNNU mer så kan jag bara berätta att det blev ett jävla springandes mellan bussar och pendeltåg och affärer. Jag har ont i fötterna. (kan bero på de nya skorna) och jag brände några kalorier skulle jag tro. Och så hittade jag min älskade skjorta (shorta, hahahahha) för 29 kr istället för 300. Man ska ha tur. Sådant gör mig så glad. Så allt som kändes så pissigt för att det blev askrångligt till Barkarby blev i slutändan asbra. Jag är glad och nöjd. Dessutom så är det så underbart trevligt att prata med folk man inte får chansen att prata med så ofta. En liten Johan och hans vän med skönaste dialekten (efter de från Munkfors, så klart) och även en granne.
När jag satt med ordboken i högsta hugg och pluggade till provet igår hittade jag världens minsta nyckelpiga. Tankarna gick genast till nyckelpigan Fredag som jag fann mitt i vintern förut (länk till historien här).
Vår nya mattelärare Ronny ser mystisk ut när han rynkar på pannan HELA tiden. Han har något emot mig. I alla fall mitt efternamn.
Och häromdagen så pissade jag på vuxna som satt vid mig på pendeltåget. Direkt när de gick på så tänkte jag; nej, dryga människor för en diskussion alldeles för högt. Där satt jag och pluggade till mitt förbannade skitprov och det är väl klart att de ska sitta vid mig av alla ensamma idioter. Så där satt jag och i mitt vänstra öra ekade denna kvinnas röst när de diskuterade sina i-landsproblem. Jag drog på mig mp3n, vilken jag innan undvikit för att få in informationen på pappret istället, och lyssnade på Slipknot med liiiite för hög volym och kände mig arg på allt och alla. Men sedan när jag gick av och under resten av dagen kände jag mig fett nöjd. Jag kände att jag hade lyckats med att göra dem lite sura. God morgon, liksom.
Jag har ont i nacken. Min väska var för tung idag. Kommer att sova gott inatt. Fick reda på africa-project saken. Suprise suprise! Och Idol var ju lite sådär förvånande överdrivet bra idag, tyckte jag. Faktiskt.
Men nu ha jag nog fått med det mesta faktiskt. Jag tycker om min nuvarande klass lite konstigt mycket. De är nästan i klass med 9a! (ooh, jag ska inte glömma bort 9b, ni var inte pjåkiga heller ^^). Men faktiskt. Starkt jobbat 1B!
Vad jag hatar när jag för en gångs skull har rätt.
Och den 18 okt med.
Men att minnas vad jag sa i ett läge som det, det är ju inte något du borde göra. Även om man kan hoppas.
Once upon a time there was a monday that was two weeks past another monday.
I'm only fooling myself.
Am I fooling you too?
I stop to catch my breath, and stop to catch your eye. No need to second guess that you've been on my mind. Well I dream days away, but that's ok. ... But I like to pretend that one day i'll turn around, I'll see your hand reach out. I'm only fooiling myself. But baby, when you smile it means you'd stay awhile. Just maybe you'd save me now. Well, now it's etched in stone that I can't survive alone. You have the missing piece that I need so desperately. Yes, I slip away to a day that'll never come. It's like a splash of water to my face when I suddenly realize that you could never find a place for me in your eyes. And I don't know why I keep thinking one day I'll turn around; I'll see your hand reach out. I'm only fooling myself. But maybe when you smile it means you'd stay awhile. Just maybe you'd save me now.
But was it really a smile?
Jag har tänkt (ovanligt). Men jag är trött på att skylla på saker. Trött på att skylla på dig, trött på att skylla på mig själv, trött att skylla på.. min pappa. Jag är trött på att alltid skylla på någonting. Som om det inte ska vara pissigt. För det är det och ja, det är som det ska vara. Men jag inser saker hela tiden. Och det har ju sina negativa och positiva sidor. Att inse saker är inte alltid bra. Men det gör att man kommer närmare. Närmare att komma ifrån och för att sedan komma närmare igen. Eller? Nej, det är inte lätt att vara säker på någonting. Så nu måste jag nog gå och lyssna på Nada Surf - Popular.
Closer & DeGraw live i min telefon.
Annars är jag inte för musikvideos där den riktiga och en film är blandat i samma. I alla fall...
Malin är på Gavin DeGraws konsert, som jag tills innan hon ringde inte ens visste ägde rum. Hon ringde när förbandet spelade Johnny Cashs Ring of Fire. Jag blev fett glad och gick och sjöng den. Sedan när hon sa att det var Gavin DeGraws konsert, så hoppades jag på att han skulle spela We belong Together för det är min favoritlåt med honom (nej, jag har inte hört fler än 5 kanske). Och så ringde hon då. Jag skojar inte, jag fick tårar i ögonen och trodde att jag skulle börja gråta. Men varför pallar man inte att gå in på. Även fast det kanske är genomskinligt. Känns inte som att det är någon mer än jag som läser det här, så det gör kanske ingenting. Hej du, älskade migsjälv.
Like the open seas and shores.
tralalala.
och idag kan jag hata One Tree Hill. Tralala.
(edit):
ja, vi kan hata Gossip Girl med.
Lords of Dogtown & söndags-TV.
Hiho, igår tittade jag på Lords of Dogtown. Nästan alla jag hört som sett den tycker att den är asbra osv. Jag kände lite... "men åh, en liten cool skate gangsterfilm, eller vadå?". Ops, de hade rätt. Fy fan vilken skön film. Den var rolig och fett coolt filmad, där bakom de som skejtar (ni fattar, right?). Ja, jag tyckte i alla fall att den var skitbra. Hahahhah, Heath Ledger. Han hade så mysig roll. Shit. ><' Och sedan så visste jag ju att Johnny Knoxville var med, men inte fan hittade jag honom. Konsitgt, han var typ ett rikt äckel med blond hår och pimp-skägg och allt. Jag såg verkligen inte det, hahaha. Och han som spelade Jay påminde mig om Leonardo DiCaprio, lol. Och han, Stacy (ja, han såg ut som en liten brud också) påminde mig om någon. Jag vet inte riktigt. Men ja, som sagt: awesome movie. Jag har lust att se den igen.
Btw, hela filmen påminde mig om en viss person. Välkomna att gissa vem.
Yes, och ikväll blir det att se One Tree Hill ( I LOVE SUNDAYS, DUDE!) och Gossip Girl, förmodligen med Emma.
- Byebye.
Today is the day.
Idag är idag. Denna dag. Och ingen annan. Vad är det för dag idag? Det vet väl inte du heller.
Meet Joe Black & kanske Chariots of Fire igen.
Hur som haver blev jag typ helt.. jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt, jag tycker att jag använder ordet "betagen" alldeles för ofta (ge mig en synonymbok, tack). Men den här filmen var något nytt för mig, den var väldigt annorlunda på något sätt men utan att vara extrem. Jag vet inte om jag själv förstår det jag säger, men det är som det är. Den var sorglig och vacker och rolig och romantiskt dramatisk och allt sånt på ett helt nytt sätt. Sedan var det musiken också. Som på vissa ställen inte fanns.. typ. Jag tror att jag ska säga att den var jävligt bra.
Men Brad Pitts hårfärg är lite lagom obegripligt. Annars var han sådär lagom... ja, ni ser själva liksom.
Och jag funderar på ifall jag ska se Triumfens Ögonblick igen. Den går på tv6 klockan 13,00 idag. Den var lite småseg men ändå lite intressant, men det kommer jag säkert få äta upp. Fast det är lite intressant att se små fula, spinkiga britter springa som idioter och vilja vara med i OS i Paris 1924. Eller? Men musiken är najs.
