Alldeles still i ultra rapid.

Med två helt olika personer, båda äldre än mig, har jag diskuterat ålder. Jag har visst hela livet och ungdomen framför mig och borde verkligen ta vara på den. Helt plötsligt känner jag att de där tankarna om att jag är gammal glider undan. Det är lite sorgligt att höra folk säga så till mig. Visst, ett liv kan ju vara på toppen av allt när man är trettio, men det är uppenbarligen något visst med att vara i min åder. Ibland längtar jag härifrån, till att vara fyrtio och ha ett stabilt liv. Inte för att det är en garanti som kommer med just de siffrorna, men ändå. Det är vad jag  önskar. Ibland. Andra gånger är det mitt vanliga jag som kommer fram, hon som vill att alla ögonblick jag upplever nu ska vara förevigt.

Wait and see.

Jag har kommit av mig totalt; förälder, "förälder", skolan, substitutfamilj, "familj/släkt", vänner, "vänner", folk i allmännhet, fritid och livet. Nu väntar jag på att vakna igen.


Question mark exclamation mark



Ett stort frågetecken. Allt som sägs sugs in och ältas. SPLATT. Där är dom. Där är du. Och du. Och du. Och du. Och jag är? Eller vad är jag? Vem?

Pah, this is poo.

Människorna och musiken.

Så lycklig att jag inte kan bli annat än arg.


Jag vet att ni gillar mina UFOn som jag satt in med flit.....


Is someone getting the best of you?

Jag hoppas det. Det bästa var det bästa. Nu då? Jag fick ju  reda på det jag ville. Jag fick höra det. Nu väntar jag verkligen på vändningen; att det snabbt ska gå lättare att andas. Att jag slutar tänka på det i ett mörkt sken. Jag tror att det redan har börjat.




Tankar består när allt annat ruttnar.

Såhär är det. När jag sitter såhär, avvisad till att höra mina tankar, så kommer så mycket skit upp i huvudet. Saker påminner mig om andra saker och humöret dämpas i takt med ankaret som faller i sjön. Jag vill fråga, inte för anledningar som man kan tycka är de rätta, utan för anledningar som jag inte har samlat mig mod till att tala om. Jag vill fråga, vill berätta. Men jag kan inte. Det möjliga svaret på min fråga är det som hindrar mig. Har jag kommit så långt att jag frågat och fått ett svar, då är det redan dumt. Då är jag  redan dum. Står där med frågan som jag då redan fått svaret på. Därför kan jag inte. Så jag sitter här, skriver och skriker, pockar på din uppmärksamhet av anledningen att jag blir förkrossad. Förkrossad över att saker inte är som det skulle kunna vara. Förkrossad över att vi är som vi är. Förkrossad över att vi inte är som vi önskar att vi vore.

- And there's no blame for how love did slowly fade. But now that it's gone, it's like it wasn't there at all. And here I rest, where disappointment and regret collide.

The drugs don't work.

Åh,suck. Jag känner egentligen att jag inte orkar uttrycka mig. Vill bara ta någonting och slå mig själv i ansiktet tills jag ramlar omkull. En stickande känsla som sprider sig från kinden till hela kroppen, så att jag tillslut inte märker vart det gör som mest ont. Spy tills det inte finns något kvar att spy. Bara känslan kvar. Tomhet. Ihålighet. Ropar. Ett eko som enda svar. Samma röst som alltid. Samma röst som jämt påminner mig om det förflutna. Samma röst som påminner mig om framtiden. Påminner, skaver och retar. Kliar, spänner och drar. Sliter och rycker. Gnager. Samma röst som alltid i kör med de nya. De tjuter om kvällarna. Slår mot väggarna på insidan av mig och återvänder in på djupet. Begraver sig för en stund. Vilar. Får krafterna åter och så börjar det om. Allt börjar om. Historien upprepar sig. Det förflutna blir framtiden i nuet. Så alla spekulationer tjänar inget till. Allt bara börjar om och bajsar på dig i vilket fall som helst. Är dock osäker på vilket jag är mest negativt inställd till; det förgångna eller det som ännu inte har skett.

I feel like I wouldn't like me if I met me. I feel like you wouldn't like me if you met me.



2008-03-08. En tillbakablick för att ta ett kliv framåt. Varför? Är inte säker, men nu kanske jag har hamnat där igen. Ett kliv framåt är ett fall tillbaks.  Jag vet nog varför.


Men jag försöker att rycka upp mig här borta, tro det eller ej. Även om jag själv inte alltid tror på det till fullo. Men vad har jag för val egentligen? Det känns ok att känna som ovan, för det skulle kunna vara en skapad tro då. Inte något allför allvarligt. Något som går att leva med i bakgrunden. Jag tror faktiskt på det. Jag måste tro på det. "I love you more than I should, love you more than is good for me".  En skapad tro alltså. Försöker verkligen att tro på mig själv för att få bort det där. Jag vet ju hur det ligger till. "I'm just a painful reminder, another day you leave behind."


"I put your picture away, sat down and cried today". 
Så jag försöker verkligen. Och jag ber om ursäkt ifall detta blev alldeles för uppenbart. Kanske ännu en gång.

All of my songs are for you. All of my songs are sad.



For the life of me I cannot remember what made us think that we were wise and we'd never compromise.
For the life of me I cannot believe we'd ever die for these sins, we were merely freshmen.

I've seen your face before, though I didn't recognize 'til you walked out the door.
And I've seen that face before, now I'll always wonder why, don't know me anymore.

There's just no mercy in your eyes. There ain't no time to set things right and I'm afraid I've lost the fight.
I'm just a painful reminder. Another day you leave behind.

"Please don't walk away, I know you want to stay. Just give me a sign, say anything."

ALLT DET JAG GÖR OCH SÄGER, ÄR INTE DET NOG?
Att kunna läsa tankar, det vore något.


När allt bleknar, tappar färg och charm. Och känsla?




I'm reaching for the phone to call at 7,03 and on your machine I slur a plea for you to come home. But I know it's too late, I should have given you a reason to stay, given you reason to stay, given you a reeason to stay, given you a reason to stay.


- And all I find are souvenirs from better times.

I am a rock, I am an island who touches the sound of silence.

Hello darkness, my old friend. I've come to talk with you again because a vision softly creeping left its seeds while I was sleeping. And the vision that was planted in my remind still remains, within the sound of silence. People talking without speaking, people hearing without listening, people writing songs that voices never share and no one dared disturb the sound of silence. Fools said I, you do not know silence like a cancer grows. Hear my words that I might teach you, take my arms that I might reach you. But my words like silent raindrops fell, and echoed in the wells of silence.

 - I am as crazy as those with an imaginary friend.

Besvikelse och ånger, ur Title and Registration av DCFC.

I was searching for some legal document as the rain beat down on the hood, when I stumbled upon pictures I tried to forget. And that's how this idea was drilled into my head. 'Cause it's too important to stay the way it's been. But there's no blame for how our love did slowly fade and now that it's gone, it's like it wasn't there at all. And here I rest, where disappointment and regret collide. Lying awake at night.

And there's no blame for how our love did slowly fade and now that it's gone, it's like it wasn't there at all. And here I rest, where disappointment and regret collide. Lying awake at night, up all night. When I'm lying awake at night.

I så fall hade jag sagt ja. Varenda enstaka gång, i min egna jävla dröm.

But I'm not sure we would know each other at all. Oh the weight it must be light wherever you are. And I know you don't think twince wherever you are. And I'd ask if you're alright wherever you are. And do you think of me? You might, wherever you are.

Tresspassers William - Different Stars



Look at the stars, look how they shine for you and everything you do. Yeah, they where all yellow. So then I took my turn, oh all the things I've done and it was all yellow. Your skin and bones turn into something beautiful. Do you know I love you so? You know I love you so. For you I bleed myself dry.

Coldplay -  Yellow



- Det är inte lätt att veta när man ska hålla käften, förrän efteråt.


Vad jag hatar när jag för en gångs skull har rätt.

Blockerad och bortglömd, det är ungefär så det känns. Jobbigt att höra? Ursäkta då, jag kan inte hjälpa att du tittar hit. Vilket du säkert inte gör. Vilket du knappast gjorde då heller. Ok, nej inget sånt nu. Jag fattar ju varför, jag är inte helt  dum i huvudet. Men det är jobbigt när man har rätt om såna här saker. Jag menar, jag visste att denna melodi skulle spelas åter. Det visste jag nästan innan. Och i såna här lägen suger  det att ha rätt. Lose You  - Pete Yorn blev Lost You  - Hon som nästan är dum i huvudet.


Och den 18 okt med.


Men att minnas vad jag sa i ett läge som det, det är ju inte något du borde göra. Även om man kan hoppas.

I'm only fooling myself.

Am I fooling you too?

I stop to catch my breath, and stop to catch your eye. No need to second guess that you've been on my mind. Well I dream days away, but that's ok. ... But I like to pretend that one day i'll turn around, I'll see your hand reach out. I'm only fooiling myself. But baby, when you smile it means you'd stay awhile. Just maybe you'd save me now. Well, now it's etched in stone that I can't survive alone. You have the missing piece that I need so desperately. Yes, I slip away to a day that'll never come. It's like a splash of water to my face when I suddenly realize that you could never find a place for me in your eyes. And I don't know why I keep thinking one day I'll turn around; I'll see your hand reach out. I'm only fooling myself. But maybe when you smile it means you'd stay awhile. Just maybe you'd save me now.

But was it really a smile?





Jag har tänkt (ovanligt). Men jag är trött på att skylla på saker. Trött på att skylla på dig, trött på att skylla på mig själv, trött att skylla på.. min pappa. Jag är trött på att alltid skylla på någonting. Som om det inte ska  vara pissigt. För det är det och ja, det är som det ska vara. Men jag inser saker hela tiden. Och det har ju sina negativa och positiva sidor. Att inse saker är inte alltid bra. Men det gör att man kommer närmare. Närmare  att komma ifrån och för att sedan komma närmare igen. Eller? Nej, det är inte lätt att vara säker på någonting. Så nu måste jag nog gå och lyssna på Nada Surf - Popular.

Today is the day.

Det är lite läskigt hur man kan ändra sig så fort. Inte bara sig själv eller vad man tycker, utan även hur man känner. Inte nödvändigtvis heller kännerkänner  men som typ, hur man uppfattar saker som man inte kan rå för. Till exempel så har vi min störda tidsuppfattning. När månader kändes som ingenting samtidigt som föralltid. När en vecka kändes som en evighet. Och nästan två ännu längre. Och när man inser att en månad är en tolftedel av ett år och sex stycken hade varit ett halvår. För då helt plötsligt är en evighet ingenting. Som sagt.

Idag är idag. Denna dag. Och ingen annan. Vad är det för dag idag? Det vet väl inte du heller.



I just came to say goodbye, love.

Det var nog jobbigare än vad det verkade. Men det är en början till ett försök. Att komma längre bort, men samtidigt närmare. Osäker på hur det uppfattades. Hoppas på det bästa. Det måste man ju.

Så på ett bra tag ska jag inte lyssna på när Lifehouse sjunger "I'm falling apart, I'm barely breathing with a broken heart that's still beating. In the pain there is healing. In your name I find meaning, so I'm holding on. I'm barely holding on to you." Inte heller när de sjunger "I'll do whatever it takes to turn this around. I know what's at stake, I know that I've let you down. And if you give me a chance, believe that I can change, I'll keep us togehter whatever it takes." Och Newton Faulkner får ta en paus med sitt "Everytime I close my eyes it's you, and I know now who I am and I know now, there's a place I go when I'm alone. Do anything I want,  be anyone I wanna be. But it is us I see and I can not believe I'm falling. That's where I'm going, where are you going? Hold it close, won't let this go. Dream catch me, dream catch me when I fall or else I won't come back at all." Inte förrän jag kan höra det utan att känna som jag kände. Eller känner.

Jag bara hoppas att det kan vara det samma den dagen.

Det är ok om jag dör nu. Då slipper jag vara medveten om en möjlighet.

Jag vill självklart veta. Men om det är så.. alltså oj. Då kommer jag ångra mig, ångra mig, ångra mig. Typ redan. Jag skyller inte på någon alltså. Men det känns så förbannat förbannat FÖRBANNAT.. förjävligt. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Hur ska jag orka? Jag mår illa. Jag vill spy. Spy upp allt jag känner. Tänk om jag kunde det. Oj, sådan befrielse. Tänk om man kunde spy upp det, så att man slipper. Jag skakar. Rösten är ostabil. Jag vill gråta tills jag svimmar av och inte vaknar mer. Rädda mig. Hur du vill. Bara.. kom och rädda mig nu  för fan.

The Kill VS. You'll Ask for Me.

What if I wanted to break, laugh it all off in your face? What would you do?
What if I fell to the floor, couldn't take this anymore? What would you do?
Come, break me down. Bury me, bury me. I am finished with you.
What if I wanted fight, beg for the rest of my life? What would you do?
You say you wanted more. What are you wainting for? I'm not running from you.
Come, break me down. Bury me, bury me. I am finished with you.
Look in my eyes. You're killing me, killing me. All I wanted was you.

I tried to be someone else, but nothing seems to change.
I know now, this is who I really am inside.
I finally found myself. Fighting for a chance. I know now, this is who I really am.

Come, break me down. Bury me, bury me. I am finished with you.
Look in my eyes. You're killing me, killing me. All I wanted was you.
Come, break me down, break me down, break me down.
What if I wanted to break? What if I.. Bury me, bury me.





What was that about the ballroom dancing class I asked about?
It's all I've thought about ‘cause you were saying,
We might get a chance to talk and talk might lead to dance
and maybe dance might lead to dates and dates to aging.

I hope you let your intuition precede my reputation 'cause I have one.
I am what you see, I am not what they say.
But if I turned out to be, could you love anyway?
Standing anonymous, hoping your heart will just wake up and ask for me by name.

Maybe someday will ask for me by name. Just not today.
Well, if this is love then it's hard to say,
 with your notes and your books and your reaching away.
And I've confidence issues with your intentions.
And I'm not hip to all your tricks with your algebra
 and your politics and the band has planned a hotel intervention.
So don't you leave me by my lonesome to exceed my reputation,
 ‘cause I have one.

I am what you see, I am not what they say.
But if I turned out to be, could you love me anyway?
Standing anonymous, hoping your heart will just wake up to ask for me by name.
Maybe someday will ask for me by name. Just not today.
I'm always here. I've walked you home,
then headed for my own, until again I'm needed.
I am what you see, I am not what they say.
But if I turned out to be, could you love me anyway?
I am what you see, I am not what they say.
But if I turned out to be, could you love me anyway?
Standing anonymous, hoping your heart will just wake up and ask for me by name.
Maybe someday will ask for me by name. Just not today. Not today.



Tidigare inlägg Nyare inlägg