Let go.
Hur får man för sig att man ska säga att man fortfarande älskar personen som man i samma sekund håller på att avsluta med? (vet inte alls vad jag ska kalla det annars) Skitsamma om det faktiskt är så, men säg det för helvete inte det. Håll käften och lämna mig ifred bara.
Detta var for genom mitt huvud då. Uppenbarligen har jag hakat upp mig på det. Antagligen för att jag måste hålla kvar vid något.
Detta var for genom mitt huvud då. Uppenbarligen har jag hakat upp mig på det. Antagligen för att jag måste hålla kvar vid något.
You don't care. You're gone.
Det känns... det känns... det känns, helt enkelt. Visserligen knappast något oväntat, men känslan är lika paralyserande och ihärdig ändå. Direkt tvingade jag tankarna att upphöra. Vägrar ignorera realiteten längre. Då och då dyker de upp, men jag försöker slå bort dem. Ändå lyckas de hänga över mig som en grå dis och leder mig vilse, bort från verkligheten.
Jag försöker. Men jag vill inte. Jag försöker och vet att jag kommer att behöva försöka ett tag. Sedan går det över och allt är förbi. Förflutet. Glömt. Men jag vill ju inte.
Du kunde väl sagt att du hatade mig istället? Det hade hjälpt.
Jag försöker. Men jag vill inte. Jag försöker och vet att jag kommer att behöva försöka ett tag. Sedan går det över och allt är förbi. Förflutet. Glömt. Men jag vill ju inte.
Du kunde väl sagt att du hatade mig istället? Det hade hjälpt.
Hello loneliness.
Det är förvirrande att jag känner mig mer förvirrad när allt är solklart.
Inget mer att säga nu, vi har sagt allt. Behöver inte undra.
Nu ska vi gå vidare. Ta ett steg tillbaks. Glömma.
Igår kände jag mig lätt nedslagen.
Idag känner jag mig tom.
Imorgon?
Inget mer att säga nu, vi har sagt allt. Behöver inte undra.
Nu ska vi gå vidare. Ta ett steg tillbaks. Glömma.
Igår kände jag mig lätt nedslagen.
Idag känner jag mig tom.
Imorgon?