No comprendo.

Jag förstår verkligen inte hur jag kan ha 3 till 9 läsare om dagen, när jag innan detta inlägg senast skrev i somras.
Vem är det som läser?

Barnsben är inte håriga. Sedan hamnar man i en ond cirkel av rakhyvlar.

Diskuterar ofta hur mycket tid man spenderar vid datan utan att göra en förbannade vettig sak. Tänk om man skulle använda dagarna till att faktiskt göra någonting som man tyckte var kul, något som gav en någonting. När jag var liten så uppskattade varenda sak jag fick göra så mycket att jag fick hjärtklappning. Åh, det kommer någon hit! Jag står och tittar i fönstret efter dem för att det ska bli så fruktansvärt roligt! Åh, jag ska ut i skogen och leka med mina vänner! Jag springer dit med hjärtat i halsgropen för sedan komma hem och bara vilja gå ut igen Åh, jag ska åka och träffa mina släktingar och min bästa vän! Vi gömmer mig under kuddar så att ingen hittar mig och jag kan stanna föralltid!

När man efter sexton år börjar hitta saker att göra så blir man djävulskt bortskämd och en helg utan händelser är helvetet. Ändå sitter jag här, sjutton och ett halvt, dag ut och dag in framför min förbannade dator.