The short version of the truth.

Hej, jag var på apdåligt humör hela dagen. Bara för att vi såg på film så var jag sedan skittrött, och inte blev det bättre av att jag beättade för Amanda och Malin på lunchen om ett jättesorgligt Grey's Anatomy-avsnitt. Satt och rös och grinade efteråt ><'

Men sen vet ni, så ringer man och pratar en stund med sin hero Anna daggmask. Lägger på och är happyface igen, *fnissar lyckligt*

    
Amanda var apsöt i sin nya klänning, och Malin i sin kjol, våra ben+ fötter @ lunchtime, och jag deppar samtidigt nere vid hemkunskapen. *emotional* Slutligen dagens bästaste Anna.

Dagens låt: Swans, Unkle Bob. (Detta är den låten jag babblade om idag, som är i slutet på Grey's-avsittet jag pratade om, när Izzie och Denny känner att båda är nära varandra eller hur man nu ska säga *snyftar lite*)

By my side, you'll never be.
By my side, you'll never be.
'Cause I'm fake at the seams,
I'm lost in my dreams,
and I want you to know,
that I can't let you go.
And you're never coming home again,
and you're never coming home again.
By my side, you'll never be.
By my side, you'll never be. 
You'll never be.
I wanted to tell you I changed.
I wanted to tell you that things would be different this time.
I see you, you see me, differently.
I see you, you see me, differently.
You tell me that you love me but you never want to see me again.
You tell me that you love me but you never want to see me again.
You tell me that you love me but you never want to see me again.
You tell me that you love me but you never want to see me again.


-
Tjohej. *gårdagen fylld med looooooove och äckliga ögon.*

image213


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback