Antwone Fisher & A Beautiful Mind.
Yes, I'm back with movies. Igår såg jag Antwone Fisher av och med bl a Denzel Washington. Har sett den en gång förut, men det var typ över ett år sedan och jag kanske underdriver. Anyway så såg jag att den gick i helgen typ, när jag inte skulle vara hemma. Jag spelade in den och såg den då igår kväll (säger man kväll när klockan är sju?)
Många tycker säkert att det inte är någon speciell film, men jag är ju som jag är. Allt som är hemskt, sorgligt etc finner jag väldigt intressant. God damn, sökte lite nu och fick fram att det är en sann historia. Den är baserad på självbiografin av Antwone Fisher. Coolt. Eller, sorgligt att det faktiskt finns en person som det hänt allt detta med. I filmen får man ofta se tillbaks på hans hemska uppväxt osv. Herregud, jag kan inte minnas att jag fick en sådan gråtattack sist jag såg den här filmen. Helt sjukt, blev lite rädd själv faktiskt. Det var väl typ förträngda tårar som smet fram vid tillfället av gråt sådär nånting.
Denna film skall sparas.
I eftermiddags såg jag A Beautiful Mind. Även här en sann historia, om matematikern John Nash (Russell Crowe is great). Gick i söndags. Jag förstår faktiskt varför denna film fått oscars. Den är filmad på ett sånt där sätt som jag gillar, gammal tid men ändå klar bild. Ni fattar? Tänkte lite på Cinderella Man där i början, eftersom att det var 50-tal (typ?) och han men den var ändå olik i bild.
Jaja, den var i alla fall väldigt bra. Lite rainman till starten, genimässigt och det blir ändå direkt sorgligt, även om det utvecklas till en helt annan sorg i mitten av filmen någonting. Ja. Vad ska man säga? Häftig, sorglig, spännande och vacker kanske? Ja.
.jpg)
Många tycker säkert att det inte är någon speciell film, men jag är ju som jag är. Allt som är hemskt, sorgligt etc finner jag väldigt intressant. God damn, sökte lite nu och fick fram att det är en sann historia. Den är baserad på självbiografin av Antwone Fisher. Coolt. Eller, sorgligt att det faktiskt finns en person som det hänt allt detta med. I filmen får man ofta se tillbaks på hans hemska uppväxt osv. Herregud, jag kan inte minnas att jag fick en sådan gråtattack sist jag såg den här filmen. Helt sjukt, blev lite rädd själv faktiskt. Det var väl typ förträngda tårar som smet fram vid tillfället av gråt sådär nånting.
Denna film skall sparas.
I eftermiddags såg jag A Beautiful Mind. Även här en sann historia, om matematikern John Nash (Russell Crowe is great). Gick i söndags. Jag förstår faktiskt varför denna film fått oscars. Den är filmad på ett sånt där sätt som jag gillar, gammal tid men ändå klar bild. Ni fattar? Tänkte lite på Cinderella Man där i början, eftersom att det var 50-tal (typ?) och han men den var ändå olik i bild.
Jaja, den var i alla fall väldigt bra. Lite rainman till starten, genimässigt och det blir ändå direkt sorgligt, även om det utvecklas till en helt annan sorg i mitten av filmen någonting. Ja. Vad ska man säga? Häftig, sorglig, spännande och vacker kanske? Ja.
Kommentarer
Trackback