Harmonisk till hormonisk.
Ungefär något sånt kanske.
Detta är trejde jävla inlägget för idag. Temaveckan makes me feel high. Sucks really när jag tänker på det så. Urk.
Alltså, det är så jobbigt. Det borde inte vara det med det är det i alla fall. Jag hatar det. Helt sjukt. Inte konstigt att jag har konstiga drömmar och tänker konstiga tankar när jag tänker (?!). Inte konstigt att jag får mina psykiska utbrott lite random så där. (med mina psykiska utbrott menar jag, som ni kanske förstår, mina glädjerus, när jag är allmänt fnittrig och skrikig, när jag deppar ihop totalt och när jag vill använda våld pga aggressivitet, inte skoj, även fast vissa ser det som ett psykiskt utbrott det med).
Tror inte att det finns någon som förstår. Eller fan, jag vet det. Jag kan inte berätta såna här eller såna där saker för folk. Det är allmänt fel, känslan alltså, och pinsamt för att jag framstår som ett freakin' freak i alla fall. Jag tror att jag klarar mig. (You know me, I'll manage!) *ahem*. Men ja, det är det faktiskt. Pinsamt. Är det pinsamt att vara ett freak? Nej, men när man kommit på det är det ju inga problem, men sen är det pinsamt att veta att man är ett freak som tycker att man är ett pinsamt freak. Jag tänker inte läsa den där meningen igen, alldeles för mycket att fixa. Ni behöver inte förstå det där om freak.
Det är det som är grejen: Man ska nog inte förstå vad det är jag svamlar om i såna här lägen. Ingen läser de låttexterna jag sätter in. För ni kan i alla fall (förhoppningsvis) inte förstå det jag skriver, som nu tillexempel. Till viss del är det det som är meningen. Hoppas bara att den som det är meningen att den ska förstå detta förstår senare (dvs, jag).
- Chaos without a cause.
Awesome. Tyvärr har jag ingen aning vart jag fann den.