Svar på tal (talet hade jag i huvudet, men förkortade det till en mening i förra inlägget)

Kanske gråta och ifall det inte hjälper så blir det bra att krypa upp i ett hörn och sakta försvinna. Du vet, cry and lay down and down.

Den konstigaste känslan i hela kroppen började gå igenom mig när jag började skriva. Konstiga, obehagliga, kalla rysningar i ben och mage. Skit äckligt, skulle kunna spy. Är det så att jag förstör mig själv? Tänker jag för mycket? Rör till och förstorar upp saker i onödan? Det känns som att jag ofta frågar mig själv detta. Oh, a sign? Blähähäh. Jag orkar bara inte. Förklara vad fan det är jag ska göra! Jag vet ju inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback