hemsk

Oj, så poetiskt. Hur som haver så åker jag inte iväg förrän sextiden ikväll. Fan, var denna vandringsgrej tvungen att ske så att när jag kommer hem, så är det en enda dag av lovet kvar? Det känns jättebajsigt. Jag vill ha mera lov. Fan, det känns som att lovet började i mitten på juli eller så. När vi badade. Och sedan på Gotland blev det ju otroligt somrigt (eller nått). Och så kommer jag hem till jordens höstväder och inser att det är över. Min sommar som just hade börjat är så gott som slut. Hur sorgligt är inte det? Vad fan gjorde jag av tiden? I början låg jag typ hemma och degade framför tvn och kollade på inspelade filmer. Läste lite i den sega boken osv. Jo, jag träffade folk men fortfarande. Lovet hade inte börjat. Samtidigt som jag känner att det har gått jättefort så käänner jag också att det gått sakta. Den känns som att det var hundra år sedan jag och Amanda var i stan andra veckan eller vad det nu var. Och hur länge sedan var det inte som Malin och jag träffades? Och balen, det var ju typ några århundraden sedan. Fan, det bara snurrar i skallen på mig.