Det är väl meningen att jag ska leva i ovissheten.

Jag upprepar: Vad fan är det jag har gjort dig egentligen? Jag känner hur klumpen samlas i halsen. Är du nöjd? Jag hann ju för fan inte ens skriva några rader om det innan det började igen. Helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback