The Cable Guy, musiktjat & Grey's Anatomy.
Ja, Frida TVINGADE (eheheh) mig att se The Cable Guy igår kväll/natt. (Amanda, blir du glad nu när jag ser på fuckade Jim Carrey-filmer? ^^) Ja, den var ju verkligen fucked up. Hela tiden tänkte jag: wooot?! fast jag skrattade likt förbannat ändå, men det kan vara bara för att Frida skrattade, för hon tycker att den är underbart bra. Jag tyckte att den var lite dryg och konstig och överdriven och meningslös. Sådär liksom. Haha. Somnade också en liten stund där i mitten, men ja. Jag antar att den var ok.. ><' Rekommenderas för alla som njuter av Jim Carrey i sin störda komik-skepnad.
Så, det känns som att jag på något skumt sätt kom till insikt vad det gäller min musiksmak. Det är jättekonstigt att jag bara inte vet vad det heter. Men ja, tjena hej på dig. Jag tappade tråden... Just det, här om dagen kunde jag dela upp mina nytankade låtar i 3 olika kategorier: deppigt, agrressivt och... eh. Muppigt kallar jag det för, men det är nog kanske ingen vinnande titel. Men, ett mellanting? Nej, inte det heller. Det är skum musik, väldigt olikt från låt till låt egentligen. Men ja, det kan vara allt från up beat-versioner av depplåtarna (för att citera mig själv) till skumma låtar som jag verkligen inte kan sätta fingret på. Sedan har vi höjdarna inom denna kategori: de som får mig att känna mig gladare. (Old Habits Die Hard är fortfarande den som gäller).
Och varför blir jag helt betagen av dessa tv-serier som jag följer? Jag höll på att dö när jag såg Grey's Anatomy idag. Först och främst där när den där militärsnubben och Cristina och tralala (det är ju han i Rome och Journey Man, coolt). Sedan så är det helt omöjligt för mig att inte gråta varje gång det handlar om Izzie(?) och Denny.
Förövrigt så blir jag alltid galen när det kommer till tv-serier och filmer med såndär voiceover eller vad det kallas. När Meredtih pratar i slutet. Och Lucas i One Tree Hill. Förut tänkte jag knappt på det. Nu tycker jag att det är det som är halva grejen. Skål.
Och så lyckades jag hitta ett JÄTTEroligt grey's test om personlighets bajs. HÄR. Lol
Och här ska det vara en bild med mitt resultat, men det vill inte fungera. Men Erica Hahn kanske inte var något att hurra för.
Så, det känns som att jag på något skumt sätt kom till insikt vad det gäller min musiksmak. Det är jättekonstigt att jag bara inte vet vad det heter. Men ja, tjena hej på dig. Jag tappade tråden... Just det, här om dagen kunde jag dela upp mina nytankade låtar i 3 olika kategorier: deppigt, agrressivt och... eh. Muppigt kallar jag det för, men det är nog kanske ingen vinnande titel. Men, ett mellanting? Nej, inte det heller. Det är skum musik, väldigt olikt från låt till låt egentligen. Men ja, det kan vara allt från up beat-versioner av depplåtarna (för att citera mig själv) till skumma låtar som jag verkligen inte kan sätta fingret på. Sedan har vi höjdarna inom denna kategori: de som får mig att känna mig gladare. (Old Habits Die Hard är fortfarande den som gäller).
Och varför blir jag helt betagen av dessa tv-serier som jag följer? Jag höll på att dö när jag såg Grey's Anatomy idag. Först och främst där när den där militärsnubben och Cristina och tralala (det är ju han i Rome och Journey Man, coolt). Sedan så är det helt omöjligt för mig att inte gråta varje gång det handlar om Izzie(?) och Denny.
Förövrigt så blir jag alltid galen när det kommer till tv-serier och filmer med såndär voiceover eller vad det kallas. När Meredtih pratar i slutet. Och Lucas i One Tree Hill. Förut tänkte jag knappt på det. Nu tycker jag att det är det som är halva grejen. Skål.
Och så lyckades jag hitta ett JÄTTEroligt grey's test om personlighets bajs. HÄR. Lol
Och här ska det vara en bild med mitt resultat, men det vill inte fungera. Men Erica Hahn kanske inte var något att hurra för.
Kommentarer
Postat av: maggot
cable guy suger prutt. på ett ungefär asså;)
Trackback