hemsk

Med två helt olika personer, båda äldre än mig, har jag diskuterat ålder. Jag har visst hela livet och ungdomen framför mig och borde verkligen ta vara på den. Helt plötsligt känner jag att de där tankarna om att jag är gammal glider undan. Det är lite sorgligt att höra folk säga så till mig. Visst, ett liv kan ju vara på toppen av allt när man är trettio, men det är uppenbarligen något visst med att vara i min åder. Ibland längtar jag härifrån, till att vara fyrtio och ha ett stabilt liv. Inte för att det är en garanti som kommer med just de siffrorna, men ändå. Det är vad jag  önskar. Ibland. Andra gånger är det mitt vanliga jag som kommer fram, hon som vill att alla ögonblick jag upplever nu ska vara förevigt.